Natten till idag hade jag den värsta drömmen någonsin. Nej, jag kan inte säga att det var en mardröm för jag fann mig i situationen väldigt snabbt, och det är det som skrämmer mig.
(Jag vet att det alltid är misslyckat att skriva ner drömmar för andra än sigsjälv, men jag måste)

Jag vet inte riktigt hur det började, men jag fick hursomhelst reda på att jag var sjuk. Cancer. Och sen gick det snabbt. jag liksom såg migsjälv gå mot min egen död - på en timme eller så.
Jag fick panik. Ångrade i princip allt jag gjort i livet och kände samtidigt hur jag blev svagare och svagare.
Jag ville inte ha hjälp från någon - skulle klara mig själv för en gångs skull.
Jag stapplar runt i någon lägenhet. Den är tom, och ag letar efter ett tomt papper att skriva på. Hittar en servett, och sätter mig på golvet. Det är världens åskväder ute..
På servetten skriver jag en massa snälla ord om alla jag verkligen bryr mig om. Men jag måste skynda mig, eftersom jag dör närsomhelst..
Jag är inte rädd. Jag bara skyndar, för jag vill verkligen att mina vänner ska veta hur mycket de betyder innan det är försent. En av de mest viktiga är Världens Bästa. Jag bara måste få tag i henne, men lyckas inte. Jag får en stor klump i magen och tillägnar servettens baksida åt henne. Att jag saknar henne och så..
Det sista jag säger är vilken låt jag vill ha spelad på min begravning, sen försvinner jag.

Och nu sitter jag här och undrar vad fan dethär ska betyda.
Antagligen att jag måste ta mig i kragen och vara mer tacksam över dom jag har.

Aja, godnatt!!