Såg Idol reprisen imorse (ja, jag ställde tillochmed klockan - 11.30) för att se hur det såg ut när älskade Christoffer Hiding åkte ut.  Lisa grät, jag snyftade lite. Det här är beviset på att programmet is going down. Han är ju soulkungen NO.1 - hur kan man glömma att rösta på honom?
Själv missade jag somsagt programmet helt, annars hade jag suttit i soffan och tokringt om jag vetat att det skulle sluta såhär. Erkänn nu att det är sorgligt!
Annars var ju Amanda & Daniel bra somvanligt - men Christoffer alltså, han är ju lätt Gud på scenen. Och vad gör den där Andreas kvar i programmet?!
Jag fattar noll.
Nu är min ilska nerskriven for life.
Jag ska aldrig mer lita på att idol tittarna - att de har läget under kontroll.
Gah, allt ska man behöva göra själv!

Dagen har, förutom idol-sorgen - varit helt okej. Tänkte dra & housa men Idol var viktigare faktiskt, så jag var på Dc halv fyra, pepp på hiphop, men hamnade sittandes på golvet efter ett par minutrar. Var är dansglädjen people??
Tänker fortfarande på den där jäkla drömmen som jag skrev om förut - Gah! att allt ska vara så svårt!!

Nu måste jag minsann plugga spanska inför ett eventuellt prov imorgon.
Heeido