Det vore fel att säga att det vi hade/har är förstört, vi hade ju faktiskt inte lovat varandra någonting. Ändå sitter jag här och undrar om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig:

Varje gång jag gör
allt det där vi gjorde 
och varje gång jag ser
fotona vi tog,
eller hör
orden vi sa
och låtarna som var våra
  saknar jag dig lite mer
än annars

Och när hösten kommer
minns jag sommarens alla stunder
vid bryggan,
vid lägerelden,
i huset,
och hela tiden saknar jag dig.
  allt vi gjorde,
är föralltid vårt.

nu undrar jag bara
om jag någonstans,
finns gömd och bevarad
i ditt minne.
  som du hos mig.