Jag ska vara ärlig. Inte för att jag inte brukar vara det men, ja.
Jag har tröttnat på mycket den senaste tiden. Främst dansen.
Okej, tröttnat är väl att ta i men en del dagar kan jag bara inte.
Det känns fake och allmänt ointressant.
Visst går väl det här över åtminstonde tills jag är i Paris då vi kommer leva för dansen (mer än vanligt alltså..) vare sig vi vill eller inte. Men just nu känns det ganska långt borta, så det bästa är att fokusera på morgondagen.
Då ska vi träna, har dom sagt.
Så jag får väl offra mig.

Åh. Jag blir så arg på migsjälv. Snacka om att jag förstör stämningen bland oss, - och på klasserna. Visst var lördagen ganska okej (men inget att skryta med). Jag satt där, i fönstret, och tittade på alla andra.
Nej. jag är inte rädd för att dansa inför andra, åtminstonde inte på lektionerna - Så nu är frågan, vad fan är felet då? Jag vet inte.
Den här veckan känns det som om jag ger och ger en massa konstruktiv kritik utan att få något vettigt tillbaka. Visst tröttnar man då. Jag menar, är jag för bra, ett hopplöst fall eller osynlig?

Att jag jämför mig med andra är också ett handikapp jag har.
Och så var det det där med samtalet mellan mig och de andra för ett par dagar sedan.
"- Vi är så bra, för vi kan ju liksom olika stilar.
Amanda kör popping, Jag housar, Nora lockar och Madde kanske blir grym på afrikanskt."
Hon tänkte inte så mycket på vad hon sa. Kanske var det bara lite kallprat om egentligen ingenting, men jag tar åt mig. Jag menar - jaså, här har jag slitit med locking i fyra år och så tror hon att jag efter två afrostreet-lektioner kan bli grym på afrikanskt (när hon inte ens har sett mig dansa det)?
Nej förlåt. Jag måste låta jätte bitsk just nu. Men förstår ni min frustration?
Jävla jag.
Lite pepp från andra än lärarna (som har det som arbete) vore inte helt fel..

Ja. Det är nog felet. Jag kanske känner mig lite utanför dansvärlden just nu.
Jag är nog ganska känd för att inte orka ta upp en massa deep shit, men nu - när jag för en gångs skull lärt mig det, och berättar om dansen och om hur det känns får jag bara höra "men sluta, du är bra". typ. Ibland inte ens det.
Så, är det verkligen så konstigt att min motivation är borta?

ÄH. nu ska jag sova.
(och lyssna på lite Eric Benet)