Blogg, blogg! Allt känns så ytligt nu för tiden. Jag klarar mig igenom långa skoldagar (som idag innehöll en semla) och mår prima när jag "skuttar" upp för mördarbacken. Sen börjar jag tänka, och tro att jag bara lurat migsjälv att jag är en glad prick för tillfället. Det blir så fel! Och jag orkar inte.
Sen blir jag glad igen lagom till träningen, och är peppad som aldrig förr - och så efter en halvtimme dör allt igen. Tycker att jag borde utvecklas mer än vad jag gör ( = ingenting? ) Och bli arg när alla utom jag (?) får personlig kritik. Jag vill också, hallå?! Antingen är jag bäst och att jag inte kan komma längre (men seriöst. knappast kompisar!) Eller så är jag ett hopplöst fall (vafaaan!).
Sen blir det stress och panik när jag inte orkar plugga, och skjuter upp det så mycket det går.
Jag är fan är värd ett fett lov!

Anyway. Har kommit fram till att ta en liten paus från dansandet. - Det kommer fömodligen bara hålla i en dag eftersom det är wacking med Charlie på torsdag, men wish me luck, för all del.
Benhinnan är cp nu igen/fortfarande. Och jag har slut på lösningar. Har köpt nya skor och slutat hoppa/Hype. Kom igen Gud. Varför straffa mig? Låt mig leva eller låt mig dö.

Nä nu borde jag läsa de sista 50 sidorna i Den besynnerliga händelse med hunden om natten, som ska redovisas muntligt imorgon.