Men seriöst! Det är alltid så här. YEAH
Kan denhär kvällen bara gå och dö? Kan jag få gå och somna för att vakna när allt är normalt igen. Eller ja, så normalt som det kan bli. Hur lång tid det än tar. Jag pallar inte denhär äckliga falskheten som jag dras med i för att inte vara så jävla alternativ.
Just nu saknar jag då. Då som i sommaren när jag inte brydde mig om annat än dem jag ville umgås med. När jag hade ett val, liksom.
Och så blir jag ledsen när jag tänker på 2006 & 2007. Ledsen som i extremt notalgisk.
Ledsen som i att jag saknar henne.
Men åh, förlåt. Jag skyller alltid på nostalgin när jag mår dåligt.
Baisa på vardagar. Jag lever för helgen och världens bästa vänner som alltid finns. Inte bara vissa tider, när det passar dom bäst. Å. palla falskhet