Ibland blir det bara fel.
Som när jag, efter fem timmar på DC ska ta mig hemåt.
Mörbultad efter Charlies uppvärmning och trött åkte jag en station för långt.
Jag hade två val:
1. Gå hem genom Bagarmossen halv elva på kvällen (inte så lockande va, No offense!)
eller 2. Vänta 15 minuter på nästa tunnelbana tillbaka, åka en station, och sedan gå tio minuter.
Valde det sistnämnda.

Anyway. Idag var det främst Afrostreet på schemat, men det blev även två timmar locking.
Yeah! Im glad to be back.

Annars har dagen varit helt okej. Skolan var som skolan alltid är.
Psykologiprovet gick helt okej, men jag tänker inte ta ut någon lycka i förväg, inte.

FÖRRESTEN! KÄRA TROGNA(?) BLOGGLÄSARE. NI ÄR DÅLIGA PÅ ATT LÄMNA AVTRYCK I KOMMENTAR-LISTAN. KAN NI INTE KOMMENTERA VILKA NI ÄR OCH SÅ? SKULLE BLI LITE GLAD DÅ, ALLTSÅ..

Äh, nu måste jag sova.
Palla träningsvärk!!
Jag kommer dö.
PACE OUT!