Jag har ett problem.
Eller nej, det är mer andra som har problem.
Med att hålla tiden.
Inte vara sena.

Vissa jag känner är alltid försenade.
Det behöver inte vara med särskilt många minutrar men när det blir till en vana både för personen själv och oss andra, är det ett problem.
För mig är det en fråga om respekt.

Själva grejen att vara nån minut sen är inte det som stör mig, utan att personen tar det med en nypa salt.
No big deal.
Ett exempel är min vän Nora.
Hon och att hålla tiden är en katastrof.
Vi brukar göra en deal. Eftersom hon bor så nära Dc brukar jag stanna utanför hennes port och vänta på henne, så att vi kan sällskapa. Nu är det så att hon alltid är sen.
Alltid.

Utan att hon vet om det har jag nu börjat säga en tidigare tid  än nödvändigt.
Jag vet att hon blir 5 minuter sen, och därför kommer jag också fem minuter sent.
Och om hon kommer i tid får hon känna hur det känns att stå och vänta utan att ha någon riktig aning om när personen tänker dyka upp. HAH!

När det gäller migsjälv får jag dåligt samvete om jag vet att jag blir sen.
(okej. inte till skolan kanske, men när jag har bestämt tid med någon. ni fattar?)

Jaja. Nu sitter jag iallafall och väntar på pappa som skulle ha hämtat mig och bror 14.00, men som ringde fem minuter i, då jag för övrigt var redo att lämna huset, och berättar att han blir 30 minuter sen. Då blir jag lack, alltså!!

Det stämmer väl som Tove sa en gång i tiden. Att man ägnar sju år åt att vänta.
Undrar hur många av de sju åren jag har använt på sjutton år?..

Well, over and out.