All I know is that you're so nice 
You're the nicest thing I've seen
 I wish that we could give it a go 
See if we could be something 

Det är lite häftigt att vi fått höra så mycket bra om föreställningarna igår. Det är nog sant som många säger, att scennärvaron är minst lika viktig som dansen - något jag inte alls tänkte på frra året. (Ö-tangenten har fått sig en smäll, alternativt blivit misshandlad, och vill därför ibland inte skrivas.)
Somsagt är jag glad för hur det gick, men et stör mig att vi bara hade två tillfällen att stå på scenen med publiken framför oss. Förra året hade vi fem föreställningar på tre dagar att utnyttja, och i år fick vi snopet nog bara en dag.
Visst, visst. Göta Lejon är dyrt, men nu är frågan varfr vi inte kunde ha varit på Maxim eller något annat B-ställe.
Charmen försvinner när dansgrupperna toppas, och bara de bästa väljs ut.
Jag hade gärna velat se ett par barndansare, som trippade runt i en cirkel i tre minuter, till något lam låt som Svansjön (precis som förra året, och året innan det).
Något jag fick hra ganska mycket igår var att showen i helhet var väldigt bra, och det är ju kul, men vad hände med de halvkassa street-grupperna med 10-13-åringar? Och discojazzen? Det hade varit kul att få sig ett skratt (inte då pga av bristen på talang)
Nä. I år var ni snåla, en dag går för snabbt för att man ska kunna komma ihåg varenda liten detalj, så här i efterhand.
två hade varit bra.
tre hade varit bäst.
Frmodligen blev det Göta lejon för dansarnas skull, fr att man skulle få stå på en riktig scen där så många professionella stått, och det får ni credd för. Men sånt spelar egentligen ingen roll. Inte när två tredjedelar av grupperna som uppträder, tränar en gång i veckan, och ser det som en kortsiktig lsning, och endast tridfördriv.
Satsa på kvantiteten.

I made my point.
Over and out.

Överväger att skippa engelskan imorgon.
det blir nog så.

träningen idag gick som den gick.
jag älskar dans

och nu ska jag sova.

Igår blev det kaos, somsagt.
Vet inte om det fortfrande är det, så jag vågar inte lämna huset.
En överbelastad hjärna
tankar
och sånt

Måste träna snart.
och då måste jag lämna huset.
hjelp.

Kanske är det somvanligt igen.
Kanske är gårdagen bortlömd.
Kanske kommer vi nånvart med dansen idag.
Kanske
Jag vågar nte riskera någonting

..kobajs närmare bestäm, bland blommorna.
varför vet jag inte.
nån lantis som gör det? anna?

något annat som också stinker är all jävla meningslöshet och dagens breakdown.
Fyfan alltså, vad jag vill stänga in mig i en kapsel och skicka upp mig i rymden tills saker och ting är som de ska.
Om det inte vore för bästa klassen hade jag lätt bytt skola. Eller nej, jag hade gett upp en framtid helt och hållet.
Får man hata lärare?
Jag gör det iallafall.
Inga detaljer, men fy fan!

Och så kaoset med dansen.
Gud så frustrerad jag blir.
fanfanfan.
imorgon stannar jag hemma och sörjer allt som dött.
(inte dansglädjen alltså, den finns. men chanserna att lyckas känns ganska obefintliga)

Jag känner för att skrika.
LAGSDIHSDFisauhfSFHSAOHFÖAKSHFÖakshdö<nlsjd<lzfj<lödfhjök<zjvkzxjnvkzhk<sduvk<shkKGDFBAKS!!!!!!!!!''