Okej, tredje inlägget för kvällen. So unlike me, men jag måste!
Har precis sett ytterligare en film. (YEAH. Maddo är till stor nytta idag, känner jag!)
Det blev Juno och nu sitter jag här förälskad i alla låtar från filmen!

Så härmed tvingar jag er att fixa fram dessa låtar:
Anyone else but you - The Moldy Peaces
Dearest - Buddy Holly
A well respected man - The Kinks
Tire Swing - Kimya Dawson
Expectations - Belle & Sebastian
My Rollercoaster - Kimya Dawson
Superstar - Sonic Youth
Loose lips - Kimya Dawson
Tree Hugger - Kimya Dawson & Antsy Pantsy
Vampire - Antsy Pants
So nice, So smart - Kimya Dawson

Im sticking with you - The velvet underground

Mmm, med lite feel good-musik i högtalarna kan man inte göra annat än att sitta här och hoppas på bättre tider..

Erykah Badu - Green Eyes<3
Vad tycks?

Torsdagskvällen spenderade jag nerbäddad i sängen med den överhettade bärbara datorn i knät. Tittade på Amelie från Montmartre (det måste vara typ fjärde gången jag titar på den sen jag om hem från Paris!) och kände hur lyckan spred sig till varenda liten cell i kroppen. Det är nog den bästa feelgood-filmen som någonsin gjorts!
Men så tog filmen slut. Meningslösheten kom tillbaka och chokladen som jag ivrigt gått och köpt lagom till filmtittande var inte alls lika god.

Någonting fattas. Det som en gång gjort mig glad har jag nu utvecklat någon slags ångest för. Sena kvällar med musik, vänner och egentligen ingenting, är inte längre något jag föredrar.
Påsklovet blev som det blev, och man kan väl säga att jag känner mig lite isolerad från den mer sociala delen av världen. Och när jag väl tar tag i problemet och åker mot stan, vill jag bara hem och bädda ner mig i sängen igen.

Inte ens de allra närmaste orkar jag umgås med.
Och när jag visar det möts jag av besvikna blickar som säger "jag trodde vi var vänner". 
Men egentligen. Om vänskap ska vara förevigt måste man väl vara åtskilda? Annars tröttnar man väl - eller är det bara jag som känner så?
Morgondagen är menad att vara Noras som fyller år, och jag känner mig som en skit när jag hellre känner för att titta på mina filmer i mitt ensamma rum. Jag vet inte vad jag ska göra med den saken, för om det blir så att jag tar hit alla andra som det är sagt, kommer jag vara ett sämre sällskap än en kaktus, som bara hugger tillbaka vid lite fysisk kontakt..

Att jag måste vara tillbaka i skolan på måndag känns heller inte så lockande. Jag kanske borde åka till Paris och hitta en trevlig fransman, och glömma stockholmslivet som ändå består av 70% elände.
Lite variation skulle vara perfa!
Nämen seriöst. Jag vill ha en egen lägenhet som jag kan inreda med rosa flamingos och glada tapeter. Med bokhyllor fulla av gamla LP´s och ett litet kök med ett rött litet bord och en röd liten stol. Och så ska jag ha en liten kryddodling på balkongen och en röd brödrost. Mmm, ensamt och mysigt.

MEN NEJ.
Jag får väl försöka ta mig igenom de här dagarna med en klump i magen och en massa tårar i ögonglöben som jag ska kämpa för att hålla inne..
KUL.

brillZ


nu blir det dans på tv, minsann.
peace!

Vet ni en sak?
Jag är egentligen ingen tv-människa, eller ja, jag har i alla fall inga program jag anpassar mitt liv efter. Men nu är det ändring på det förstår ni.
För So you think you can dance är igång, och besvikelsen över gårdagens avsnitt är som bortblåst idag. Dansvärlden är en härlig värld!

Charlie gick vidare (Ni vet, den balla tjejen med väst och hatt!) och jag är så glad för hennes och alla i hela världens skull. Nu får vi äntligen se lite äkta locking & wacking med en touch of Charlie herself!
Tjejer som dansar locking är en bristvara, så nu minsann får ni boka upp varje måndagkväll och njuta lite av the real deal, för det tänker jag göra - och då offrar jag ändå två och en halv timmes lektion!
Annars är såklart Mario värd en applåd för sin känsla (och de grymma beaten!) och så Suzy såklart!

Men när blev det här med att blogga en fråga om antalet besökare & kommentarer?
Och varför är man alltid är desperat efter fler?
Är det inte roligare att de man känner är trogna följare av bloggen, än några helt okända som kladdar "ha en bra dag" i kommentarfältet?
Jag är inte särskilt utsatt för det här, men jag kunde inte motstå att skriva om det..
Vad tycker ni, va?

Nu ska jag dra och fika. PuSsSSSy&peace

Jag har ett problem.
Eller nej, det är mer andra som har problem.
Med att hålla tiden.
Inte vara sena.

Vissa jag känner är alltid försenade.
Det behöver inte vara med särskilt många minutrar men när det blir till en vana både för personen själv och oss andra, är det ett problem.
För mig är det en fråga om respekt.

Själva grejen att vara nån minut sen är inte det som stör mig, utan att personen tar det med en nypa salt.
No big deal.
Ett exempel är min vän Nora.
Hon och att hålla tiden är en katastrof.
Vi brukar göra en deal. Eftersom hon bor så nära Dc brukar jag stanna utanför hennes port och vänta på henne, så att vi kan sällskapa. Nu är det så att hon alltid är sen.
Alltid.

Utan att hon vet om det har jag nu börjat säga en tidigare tid  än nödvändigt.
Jag vet att hon blir 5 minuter sen, och därför kommer jag också fem minuter sent.
Och om hon kommer i tid får hon känna hur det känns att stå och vänta utan att ha någon riktig aning om när personen tänker dyka upp. HAH!

När det gäller migsjälv får jag dåligt samvete om jag vet att jag blir sen.
(okej. inte till skolan kanske, men när jag har bestämt tid med någon. ni fattar?)

Jaja. Nu sitter jag iallafall och väntar på pappa som skulle ha hämtat mig och bror 14.00, men som ringde fem minuter i, då jag för övrigt var redo att lämna huset, och berättar att han blir 30 minuter sen. Då blir jag lack, alltså!!

Det stämmer väl som Tove sa en gång i tiden. Att man ägnar sju år åt att vänta.
Undrar hur många av de sju åren jag har använt på sjutton år?..

Well, over and out.

Ägnade dagen åt att kolla igenom en bunt foton från back in the days. 

Påskägg är det värsta med påsken.
De är som julklapparna på julafton som man aldrig blir nöjd med.
Kanske är jag bara petig, men vad är meningen med dessa ägg om man ändå lämnar kvar två trredjedelar av innehållet? Som jag. Alltid.
Seriöst. Jag vill inte få några påskägg av mormor, eller vem det nu är man brukar få av, när godiset ser ut att ha kommit direkt från närmaste sopnedkast. Okej, så farligt är det inte, men ibland är det utsidan som räknas.
Hur tilldragande ser det här ägget ut att vara på en skala?
Etta på topplistan över vad jag hatar mest i hela världen ligger de där choklad-sakerna med vita små korn på. VEM ÄTER SÅNT?

Och så det här med att man måste leta efter de nedrans äggen, också. Jag är inte tre år längre, så chansen att jag ska bli exalterad över jakten på påskägg är minimal.
Nä. Nu ska jag äta ett par rediga kokta ägg. Vanliga ägg. The one and only.
Peace.

Lite sånt här, vahettere.. kladd.

Jag är lite hungrig faktiskt.
Och på måndag börjar So you think you can dance?. Då blir det tv-party med trevliga folket.
Sen måste jag beställa Lasse-biljetter snart.
och Björn Gustafsson också.
Men först ska jag sova.

Over and out.

EXPO
TEXT A

Jag är sysselsatt minsann..
Och snön utanför motiverar mig bara ännu mer till att sitta hemma i mina härligt stora vinröda afro/orientaliska(?) byxor från Paris, och skratta åt folket ute som tar sig fram i kylan.
Nu är jag som effektivast!

Jag har nog inte insett att det är lov. Är fortfarande lite förundrad (vad är det för ord?!!! vad händer med mig?!) över att vi har påsklov. Sportlovet känns som igår liksom.
Vad jag hittar på en vecka framåt är ett mysterium.
Kladda med expo-projektet & renskriva krönikan och intervjun/artikeln antar jag.
Ingen dans blir det i alla fall, men det är nog bara bra..

Nä. Nu ska jag äta korv. Jag äter aldrig korv måste jag säga.
 För det första är de ganska fula - och varför äta saker som är fula?, och för det andra är historien om hur en korv görs ganska äcklande. Men, efter en reklam på tv om Scans korvar kunde varken mamma eller jag motstå lite korv i tunnbrödrulle.

HASTA LA VISTA

Dagens iland-problem på Riddarfjärden.
Vad sjunger elefanterna i Djungelboken när de marscherar på ett led??!

Och så har jag hämtat mina brillor.
Jag måste ha varit blind förut om det är såhär världen ser ut! Jag levde som i en bubbla av damm/rök/dimma.
yeah.
Nu ska jag sova, va.
Imorgon är det noll dagar kavr till på fredag då det är lov-time!

Uppdrag matte.
and I hate it!
Drar nog till Dc snart, bara för att fly skiten.

Textlektionen idag var faktiskt helt okej. Krönikan är klar, intervjun är på g och framsidan av tidningen är klar(?).
För er som inte vet så är uppgiften att gör en liten tidning. yeh!

Imorgon väntar tre timmars uppsatsskrivning, så jag borde väl slipa lite på kladden jag har skrivit.
Och så är det matteprov! *kräkreflex X 1000*
Pjuss

(Förresten. SNÖ? Vad är meningen med växthuseffekten om snön ska komma och döda ens vår-feelings i mitten på mars. Hörru Snögubben (eller vem det nu är som kastar snö ner på oss oskyldiga stockholmare) Vill du leka med snö, får du göra det under vinterhalvåret, dvs december-februari, som det är bestämt, eller låta det vara. Kom inte och förstör här va!)

Sitter här och beklagar mig över träningsvärk i varenda liten muskel.
... men det känns bra.
Im alive again, liksom.

Att jag har tappat bort häftet inför svenska uppsatsskrivningen på onsdag är däremot inget att hurra för. Jag valde ju att inte ta hem mattegrejerna för att ha tid med svenskan..
Ja, ja. Det blir jag och Winnerbäck ikväll - och det tackar man ju gärna inte nej till..

Sen var det ju det här med att skriva en intervju och ett reportage till text-arbetet.
Jag har noll fantasi.

Äh, det bli kladd i illustrator ikväll.
Peace.

Sitter här och försöker desperat att inte påverkas av melodifestival-juryns poängutdelande som jag ärligt talat inte bryr mig ett dugg om. (När Kebabpizza-låten försvann såg jag ingen framtid för detta numera uttjatade program.)
Så det har blivit en del kladd i illustrator även ikväll.

Idag tog jag mig upp klockan 9 för att göra sånt därnt syntest, så nu har jag två par glajjor att hämta om nån vecka eller så. Sen blev det dans.
För att tjata lite extra om det här med dansen, måste jag säga att jag inte har någon aning om vad jag ska göra.
På första lektionen var jag största floppen! Golvet efter fem minuter är inget att skryta med!
På andra lektionen tog jag däremot tag i saken och höll mig uppe i en och en halv timme.
Det var helt okej.
Känns lite ruttet att jag förstör så, hela tiden. Men men, all världens creeds går till Manne!
Thats it.

Nu blir det inga lördagsklasser på två veckor pga det här förbannade påsklovet. Måste lov innebära brist på dans hela tiden?! Nu lär ju min kvarleva av dansglädjen försvinna inom räckhåll!
Nej fy!
Jag får väl groova i vardagsrummet..

Imorgon ska jag ta hand om en bunt småkids på min kusins namngivnings-kalas, samtidigt som jag umgås med faster och lallar omkring bland andra människor. Det blir nog trevligt..

Peace.

fixination (uttalas på ball amerikanska!)

På Riddarfjärdens G är det mediedagar
 - och mot alla odds var jag där mellan 08 & 16 idag.
Impressive huh? Att jag dessutom kommer ihåg hur man hanterar Final Cut Pro är värt att tas upp. det var fan över ett halvår sedan! Creeds!
Får väl se hur morgondagen blir men just nu ser det inte så ljust ut. 09-19 är inte okej!

Better get back to work.
Sen dag imorgn = plugga idag, eftersom psykologiredovisningen är på fredag.
Pussiiiiii

HE-HE-HE.
Nu ska jag skriva klart krönikan till textA projektet.
Pussiii

Bloggen.
Jag har tröttnat lite på dig nu på sistonde.
Ta inte illa upp men alltså hur intressant är du att läsa på en skala?
Det finns inte, liksom.
Så, jag funderar helt enkelt på att dumpa dig.
Men det är ingen annas fel än mitt eget.
Det blir kladd om ingenting
och ingenting är inte roligt att läsa om.
Vi måste tänka på de andra, du och jag.
På dom som läser fastän dom inte vill.
Jag vet.
Du vet.
Det är ju sant.
End of story.

Blogg-i-nation!! (uttalas på fräck amerikanska!)
Har fastnat för att sitta och kladda i Illustrator, så vänj er vid konstiga krummelurer framöver. It´s my new passion.
Det är väl typ vad jag har ägnat helgen åt, mest för att jag är sjuk sjuk sjuk. igen!
 Detta har dock inte hidrat mig från att pallra mig till Dc och ta ett par klasser. For that there are no excuses!

Imorn ska jag till tandläkaren.
Har nog alltid varit lite rädd för de där kallelserna som kommer i brevlådan vartannat år, men nu är jag mest lättad. Dags att fixa käke-fan som är fullkommligt fucked-up.
Vore kul om man kunde äta igen utan att dö av smärta, liksom.
Får väl se hur det går.
Just nu är jag mest orolig över min förkylning.
täppt i näsan = andas genom munnen = jag dör av syrebrist när tandläkaren gräver i munnen på mig.
kuligt.

Dags å sova va.
Pussi

Har förgäves vänt upp och ner på lägenheten för att hitta Amelie från Montmartre-filmen. Hur kan jag ha tappat bort den? Så jag sitter istället och drömmer mig tillbaka till första kvällen i älskade Paris då vi glassade omkring iMontmartre, egentligen ganska omedvetna om var vi befann oss. Stället är nog det vackrate jag sett!
Det var bara en vecka sedan liksom. Exakt vid den här tiden stod vi utanför Sacre Coer (eller hur man nu stavar. Franskan är ett mysterium, men det ska jag minsann ändra på med någon språkkurs!) och spanade ut över vackra Paris.



Jag saknar det livet.
Det är  väldigt häftigt att hamna i en stad där allt man kan säga är "baugette" (jaja, vi klarade oss faktiskt med det, haha) och där lokalbefolkningen har en betydligt lägre nivå på det engelska språket. Vi kunde helt enkelt inte kommunicera med varandra. Men det är väl också det som är en del av charmen med att åka utomlands? Att kunna uttrycka sina åsikter hur som helst utan att någon reagerar (om det inte visar sig att det finns svenskar i närheten, hoho).

Och så det här med att orientera sig fram i storstäder. Det är inget man göra varje dag, så det är väl bara att tacka idrottslärarna jag haft genom åren, som tvingade oss igenom skogar med kartor och fadderittan, för utan dom färdigheterna hade jag lätt gått vilse (mer än vad jag lyckades med).

Storleken på staden är ju värd att nämnas också. Vad är den, typ fyra gånger större än Stockholm som framstår som en plutt-stad i jämförelse med Paris. Trafikanterna är ju till och med nästan i klass med egyptierna som kör lite hej-vilt var de känner för att köra. Det är väl ganska tur att jag gärna inte går över gatan vid rödlyse (för om jag gör det, gör jag det vid felställe och är alltid nästan nära på att bli fälld som en kägla!) = i Paris hade jag dött vid första övergångsställe utan min extrema "säkerhet".

Men, nu ska jag inte sitta och vara nostalgisk. Jag lär ju vara tillbaka där inom snar framtid och då kan jag ju dessutom ghettodelen av staden utantill! Yeah.
Och Nora, Vi har ju planer på att dra från Sverige så fort vi får!
Shit. Det blir party hela dagen, alla dagar i veckan.

Fredag, Fredag!
Visserligen sitter jag här med noll planer inför helgen och ont halsen, men jag är nog glad.
Anna är hemma, och idag räddade alla smettor en plastdocka på 70kg (!!!!!!) på 3 meters djup på eriksdalsbadet - och så simmade vi också, 500 meter. Det ni!

Och så har jag nog fixat ett sommarjobb. Ska väl egentligen inte ta ut lyckan i förväg eftersom ingenting är särskilt bestämt än men hoppas kan jag ju göra. Kolloledare/praktikant. Vad tycker ni om det va?
Äh förresten. Glöm den frågan.
Dagens ungdomer, suck.. Ni 20% som har slutat dra på kollo om somrarna kan väl tänka om, och åka? Strunta i resten av stockholm-kidsen som har tönt-stämplat kollolivet! Snälla!

Nu ska jag till DC och träna lite. Hasta la vista.

Nä. Jag är inte död.
Bara omotiverad och oinspirerad.
Och så är det kallt ute, som om det skulle göra saken bättre.
Brain freeze.

Nej men allvarligt talat.
Hur lågt har mitt intresse för skolan sjunkigt egentligen? Borta är det iallafall. Fuck svenska-noveller och muntliga redovisningar. Betygsätt bloggar hörru, A-B, så ska vi se vem som får ett G+. Inte blir det jag iallfall! Och helvete heller att det blir Mira.
Ni förstår att jag sitter här och är en aning frustrerad va? Seriöst, är det min skrivkunskap som har sjunkit till botten eller är en viss, hosthost-person, väldigt orättvis?
Nu blir jag orolig..

Trodde inte att jag skulle säga det här, en enda gång i världshistorien men - just nu saknar jag eriksdals undervisning - med betoning på undervisning.
Det var grejer det!

Och så denhär eviga kampen med dansglädjen som försvinner så fort den får chansen.
Varför vänds allt jag gillar till det motsatta?
Jag som trodde att Paris & Juste debout skulle få mig att vilja dansa mer än någonsin.
No offence Paris, men mycket dansande blev det inte. Allra minst på tävlingen.
Äh. sen när ger jag upp i första hand?! Nu väntar två och en halvtimme dans med de bästa lärarna. Får väl hoppas på att jag känner mig lite mer motiverad sen. Inspiration kommer med tiden.

Peace

Bloggis! Jag är hemma igen - förälskad i Paris och tjock på baugetter!
Helgen i stan var mycket lyckad. Det blev långa promenader, tunnelbana (åh, älska tunnelbanor!), dans, baugetter, och en hel del shopping på marknaden. Så, jag är glad.

.. och trött. sömn har varit en bristvara denhär helgen så därför stannar jag nog hemma och får mig en dos av John Blund imorgon.

Bilder kommer.