Upptäckte idag att min s.k Bildberättelse (vi fick välja en bild ur en bok och skriva en text om någonting kopplat till bilden) inte var lika bra som jag inbillat mig, så jag lägger upp dagens verk istället, Filmberättelse. Vi fick se början av en film och sedan skriva fortsättningen, typ.

"Paniken hade ännu inte lagt sig. Ambulansföraren i sätet brevid andades djupt - hur kunde man göra det när man hade en döing i bakluckan?! Jag försökte att inte se så chockad ut, men sanningen är att mitt hjärta hade hoppat upp i halsgropen samma sekund som jag hörde kraschen, såg honom flyga framför bilen och landa på gatan. Jag förstod nog egentligen - Varför skulle just vi leva ett lyckligt liv tillsammans? Det fanns ju alltid någon vars familjedrömmar gick i kras som porslin i marmorgolv. Ändå intalade jag migsjälv att detta bara var något jag fantiserat ihop vid frukostbordet med kalaspuffar och lagom varm kaffe.
Nu kom tårarna. Tårar för att köksbordet inte längre skulle stå dukat för två, för att morgontidningen inte skulle ligga och vänta på mig vid kaffebryggarn de alldeles för tidiga morgornarna, och framför allt tårar för att jag inte visat tillräckligt med tacksamhet.
Allt vi hade var så nytt och outforskat. Vi hade inte alls hunnit med allt det där som alla nyförälskade par borde. Vi hade inte ens planerat klart bröllopet kommande år och nu skulle jag stå för arrangemanget av min själsfrändes begravning.
På ett ögonblick hade vi gått från tvåsamhet till ensamhet, och jag från fru till änka.
Han hade ju lovat mig att inte försvinna - det hade han faktiskt! Men nu är han borta och jag måste gå vidare med minnen av oss, och aldrig mer ta någon för givet!."

Och förutom detta har jag idag hunnit med mycket prat & lite plugg hos Jolina - där vi tänkt spendera timmarna med psykologiboken. Like thats going to happend?! Haha.
Well - bara så att ni vet dearest smetta-gäng som räddar skoldagarna - ni är allt, och jag har aldrig haft några som ni. Hoppas att ni förstår det, trots att jag är som jag är. Känner att jag faller tillbaka i det lilla hål som jag nyss klättrat upp ur. Och det är ju traaagiskt!'
Well, nu tänker jag äta upp min julkalender, för min julkänsla är (trots dagens nysnö) död, precis som allt annat i mitt huvud just nu.

 Nu måste jag verkligen ta tag i psykologin!
Bye Bye <3

>>dagens låt är lätt Don´t look back in anger - Oasis! Så att ni vet<<