paus

Lov, lov, looov & det kan inte komma mer lägligt!
Borde i och för sig skriva rent psykologin som jag egentligen har förträngt - men jag chillar med tända ljus & varm choklad istället.
  Nora, Amanda, Unni & Josse drog precis härifrån - Och vi har haft skiiiit kul! I lördags var vi hos Nora på släkt/vän halloween party som slutade utanför hennes hus med världens foto / skådespelar skills. Bevisen lägger jag upp så fort Nora har skickat dem.
Och så igår drog vi hem till mitt lilla hem -  5 pers på 12 kvm, men vi löste det så bra vi kunde.

Nu är jag stööört trött efter att ha varit uppe hela natten och lyssnat på smarta Unni's små berättelser om allt från Nobelpristagare och okända författare till intressanta men oförståerliga kemiska formler och jag vet inte vad (- skyller på att klockan var halv fyra!)
Tack för dagen/kvällen/natten.

Nu ska jag chilla gärnet framför tv:n.

if tomorrow never comes, would you know how much I love you?

NOOOOOORA! <3
du är allt

plus minus noll

Jag har nog alltid varit samma gamla jag, åtminstonde på insidan.
    Just nu hatar jag det.
Jag hatar att jag vet hur jag kommer tänka om någonting händer.
Jag hatar att jag förblir lilla madde oavsett vad.
Jag hatar att att jag ens trodde jag var något annat.
    Och sen hatar jag migsjälv ännu mer, när jag ens tänker på att jag hatar...

Men såhär känner väl alla, eller är jag världens mest självkritiska person just nu?
(Fan, jag borde sluta med det.)
Förr, för ett par år sedan, hatade (och ja, hata är ett stark ord. ) jag allt. Ja, man kan nog säga att jag var ganska rebellisk inombords, men det vet ingen - inte för än nu. (Okej, ta inte dethär för värsta avslöjandet, det var väl ändå ganska uppenbart?)
Men somsagt, that´s life, väl?

Så jag borde inte gnälla nu.
Försöker intala mig att jag har det bra, för det har jag. Jämför man med förr har jag aldrig haft det bättre än nu. Men det saknas något och det har jag gett migsjälv i uppdrag att klura lite på.

"Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då"
- Säkert!

Hursomhelst drog lilla släkten med mig på inspelning av Så ska det låta, igår ("Lilla släkten" betecknar mamma, moster, mormor & kusin) och det slutade, efter 5 timmar, ganska bra.
Det är verkligen ett nöje att se på alla som inte alls har någon taktkänsla - för ja, själva programmet i sig var inte så underhållande för sextonåriga jag & nittonåriga kusinen. Sen var studiogubben väldigt (...) speciell, och det lockade också fram många skratt.

Nu är det dags för käk, och imorgon blir det dans somvanligt. (Undrar hur det kommer gå! Tränade boxning idag på idrotten och jag har redan nu börjat känna av träningsvärk som sträcker sig över armarna, ruggen, och låren. Wiu!!)
Bye

unapproachable

Är det nu det är dags för mig att be om ursäkt för mitt trassliga jag? Det tänker jag faktiskt inte göra. Jag tänker förbli opåverkad av era blickar och tills vidare vara en i mängden.
Jag borde verkligen sluta klaga hela tiden - känner att den här bloggen börjar bli ganska negativ, men vad gör man?
Det hade varit så mycket bättre om jag hade den snällaste i världen här.
Trots höst, mörker och kyla sitter jag fortfarande hemma, fångad i nostalgiska tankar och längtan efter 2008. Vissa saker förblir alltid detsamma.
Det händer att jag önskar att jag aldrig hade hittat världens bästa, men ångrar mig på en gång, får en klump i magen och tårar i ögonen. Vad hade jag gjort och hur hade jag klarat av det senaste året utan att veta att någon väntade på mig?
Shit vad egocentrisk jag låter nu - men vad jag vet är jag den enda som har det såhär (rätta mig om vi är fler).
Genomskinlig grå och färglös som en tår!

Men snart ringer jag - eller du. Och så finns vi igen.
"Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut"



image7



the way you make me feel

Sa jag att SM1A är fett med bäst?
.. att en fotolektion kan sluta så bra, Im surprised.

image1image2image3image4image5image6

time and time again - going through what I can´t stand

Har alla någon att vara beroende av?
Värför känner jag mig så himla ensam?
(även om jag inte borde det)
Jag vill också vara någons drog.
Fandå. Jag borde inte sitta här och deppa, jag har det skitbra! verkligen! 

Och varför, för i helvete, ljuger jag? AHGRW!
Visst, det var inte om någon deadly serious-pryl, men ändå! Varför?
Sen när började jag med det? Det är ju fult att ljuga!! Blir så arg på migsjälv: Sen när försökte jag passa in genom lögner, ursäkta?  Fokk! Men ändå, SM1A tja - la - la - laa! - Jag älskar er!

Jag skriver typ i gåtor. Önskar att jag kunde avslöja mer, men jag undrar vad folk tänker då. "Ohmy, vilken weird tjej." AAAAAAAAH! igen? Varför bryr jag mig om vad alla andra skulle tänka och tror om mig!? När hände dethär? Väck mig - Slå mig hårt!
Någon gång, kära läsare, tänker jag fan avslöja allt! Allt i hela världen som jag går runt med i huvudet för tillfället. Men inte idag. För idag känner jag mig inte tillräckligt stark. Some day.

Idag var jag glad på dansen, för det var dans på riktigt - och dans i mitt hjärta! Och så är jag pepp på tävlingen i Västerås på höstlovet. Om jag deltar vet jag inte, men somsagt: dans i mitt hjärta, så det blir nog en glad dag vare sig jag är med eller inte.

(Nu blir det  mysterious words igen, bara för att jag måste få ha någon att prata "med". Blogg = bästavän!) "Det är så logiskt alla fattar utom du, Du har inte en aning - Att jag tänker på dig precis just nu" Ja, så är det verkligen, tack till Säkert! för så passade ord. Helt patetiskt att jag sitter och gnäller och längtar.- Jag menar, så länge har "vi" ju faktiskt inte funnits.
Det har blivit en stor grej av att ungdomar behöver äldre förebilder i sin vardag, nu på sistonde, och det är fan så jäkla rätt! Visst är jag ingen rebell någon behöver hålla koll på, men det känns bra. Bra att ha någon.
"Jag har inte sagt något än. Men jag väntar..."
Jag vet iallafall vem min drog är - Även om den inte längre finns att få tag på, har jag världens abstinensbesvär.

Heidoo


Onsdagsunderhållning


Äntligen Leila! Toarulle - Toarulle!


ett obehagligt allvar

Åh, jag blir så glad av SM1A gänget - ni skulle bara veta!

Förhoppningsvis läser inga f.d Eriksdalare dethär ( om någon nu gör det så bryr jag mig inte ett skit), och jag tänker nu slå på rejält och gnälla över allt som har med den skolan att göra. Klassen, alltså kan man ens kalla det en klass, ursäkta mig? Jag föredrar "en samling vilsna kids som tvingades gå på lektioner tillsammans i tre år". För så var det verkligen! Går inte in på mer detaljer än så, men klassen förstörde allt!
Undrar varför jag inte bytte skola, men antagligen tänkte jag "Ni ska inte få krossa mig" - Och det är jag lite stolt över nu när jag tänker efter. Jag menar, jag har ju trots allt lärt mig en del, förutom skolgrejerna som man måste lära sig. Jag växte väl mest under de tre åren, och det gör mig ännu mer stolt: att jag orkade liksom. Även om allt krigade med mig: "klass"-folket, pappa Vs. mamma, allt.
Huromhelst, jag trivdes inte någonstans i den skolan men något fick mig att stanna, och det tänker jag inte övaranalysera nu.

Och nu sitter jag här och har grundskolan avklarad. YESS! Har tre chill-år med SM1A (tja-la-la-la-laaa) framför mig och jag kan inte klaga. Två månaders jubiléum igår och sammanhållningen vi har skulle Eriksdal-"klassen" aldrig kunna få, om man ens kämpade i hundra år! Sånt gillar jag!

Fika med Matilda, Yayya, Lisa, Jolina & Carro idag var niiize. Det blev mycket prat och gegga med mat (ooh, det rimmade typ!)

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort


Ciao


never loved nobody fully

Suppose I never ever saw you
Suppose you never ever called.
Regina räddade dagen.

Nu tänker jag inte leta längre.
Inte vänta.
"Händer det så händer det" ska jag tänka.
(vi får se hur länge det håller)

Nu ska jag ut och leta.
Heidooo

Men jag behöver inte nån som visar vägen, för jag tänker inte gå den.

Idag är jag arg på alla som säger vad jag borde och inte borde göra. Visst, folk har väl lärt sig att jag gör som jag vill, och att det inte är någon ide att kämpa emot, så det är bara att acceptera: gå vidare eller lev med det.
Haha, jag framstår väl som värsta bad guy-typen nu, men det är inte alls så jag menar. Låt mig bara vara den jag är, försök inte ändra mig och låt mig intressera mig av vad det som intresserar mig - så blir det paarthey. Aight?

Och nu är jag happyhappy på dansen igen. Det känns bra att vara back on track måste jag säga, har saknat det! Träningsvärk som aldrig förr, och jag lider verkligen - men på ett bra sätt den här gången. Det ska vara Hard Core om det ska vara något, liksom.
Hjälp mig bara att lista ut: Lever jag för dansen eller dansar jag för att leva?

Idag säger alla grattis till Jossan ok?
...Och Mira har bästa musiksmaken efter mig - vilket innebär härligt tidsfördriv en tråkig engelska lektion. "En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än. För en tid som bara går och aldrig kommer igen " <3

Nu ska jag fortsätta klura på iPod:en. För jomen visst, Madde (haha, diggar att jag pratar om migsjälv i tredjeperson!) har gått och skaffat sig the freeshest.

Godnatt!

today is just another day

Nej, jag är inget stort Idol-freak som följer programmet varje fredag (inte med mening i alla fall...) men jag måste bara få säga att Christoffer & Daniel på något sätt är kungar.
Sen (eftersom jag inte har något bättre för mig, än att blogga den här fredagen heller) måste jag bara få säga att Sam ser ut som en robot på scenen och idag sjöng han inte särskilt bra heller (men han brukar göra det!! det var ett bra försök) , och att jag hellre hade sett honom lämna programmet, än Patrizia. För Patrizia är cool, och hon borde ha fått ett par fredagar till, på sig att utvecklas framför tittarna. Så det så! ( http://tv4.se/idol )
Och så har jag planer på Idol Final-biljetter. Ja/ Nej? Vad tycker ni? Bara om Daniel & Christoffer deltar, tss.

Och idag kom jag på att jag i stort behov av en iPod. Mitt Walkman minne på 512 Mb är överfullt på en massa Winnerbäck (lyyycka!) så nu har jag inte plats med Daugava (masterpiece!) - låtarna (sorgligt: dagens ilands problem, jäklar vilken materialist jag är - alla är nu för tin'.) Så det är väl det jag har tänkt mig att införskaffa härnäst, när nu studiebidraget kommer (någon som vet när det är?).
Vinterjacka är det också dags för snart, men jag drar ut på det så mycket som möjligt eftersom vintern är så jäkla deprimerande: Bara kyla, snö i skorna och hala backar (syftar på Mördarbacken vid skolan. Ser såå inte fram emot kampen upp & nerför den!)

Var för övrigt på manifestationen mot våld i kungsträdgården idag, precis som 10.000 andra stockholmare! Väldigt imponerad! Hoppas många tog till sig det som sas, det gjorde jag iallafall!


dagens Me likey:
[Bild: Idol. FOTO: TV4][Bild: Daniel FOTO:TV4]


en årsförbrukning av kärlek till er!

allt försvinner längre bort
ju närmare vintern kommer,
 och det skrämmer mig.

jag har två armar, två ben och ett huvud - alltså lever jag!

Satt för ett par dagar sedan och zappade mellan alla tråkiga tv kanaler (surprised?), och slukades av en dokumentär om en liten flicka med missbildat ansikte, och sedan den kvällen har jag inte kunnat sluta tänka på hur hon uppfattas av andra. Förutom ett "felskapt" ansikte var hon som vilken treårig flicka som helst; lekte och såg inte sig själv som särskilt annorlunda. Det är omvärlden som gör henne till det, och det stör mig ska ni veta. Vem har egentligen bestämt vad som är rätt och fel i ett utseende? Har det varit så hela tiden, eller är det något som vaknat till liv nu på senaste tiden??

(antar att det här inlägget kommer låta väldigt flummigt, men jag måste få det ur mig på något sätt!)

Och inte har vi någon att skylla på, har jag nu kommit fram till. Jag menar, vanligtvis hade jag lagt all skuld på media, idealbilden av människan, och allt det där som alltid får en massa skit, ni vet, Men ärligt talat! Vem har sagt att det ska finnas ideal av något överhuvudtaget? Och i så fall, varför kan inte denna idealbild av till exempel människan vara som majoriteten av befolkningen är? Kan ingen hjälpa mig att klura på dethär?!

(Vet inte riktigt hur jag ska formulera migsjälv för att det ska låta som jag vill det, så jag får bara give it a try!)

Allt verkar handla om utseende nu, på både gott & ondt. Visst är det härligt att dra runt på stan, mellan affärer, på jakt efter det senaste modet - och allt detdär ni vet. - Och visst, gillar man att plastikoperera sig (vare sig man eftersträvar "the perfect look", eller har en "sjuklig" anledning till det,) så är det fine för min del. Just för att det är så samhället ser ut. Det är bara synd att folk går och lider på grund av sina kroppsliga komplex - det är synd att ordet komplex ens har den betydelsen.
Om jag skulle fråga någon om t.ex skillnaden mellan en rak och en krokig/sned/uppåtpekande näsa, skulle jag förmodligen få svaret att den raka är snyggare? Eller? Vem har inte hört om alla poppis-kändisar som opererar näsorna hejvildt, liksom?
Och åter igen: Vem ska vi skylla på?

Och nu tillbaka till den lilla flickan. Inte vet väl hon att hon tyvärr ser förskräcklig ut i ansiktet - hon har vänner och en familj som älskar henne. Ändå vill hennes föräldrar att hon ska genomgå flera plågsamma operationer för att få ett mer "normalt" ansikte. Ytterligare en anledning till operationerna,  är hennes tillstånd - ja, hon hade, om jag förstod det rätt, svårt att andas? Så bara ytlighet var det inte.
Föräldrarnas argument till alla inrepp var, var jag trodde då - starka, men nu vet jag inte: Det var för hennes eget bästa, hon skulle ha svårt att få vänner osv.
Egentligen förstår jag hur de tänker. varför ska just de ta första steget och inte operera en stackars flicka mer än nödvändigt? Och problemet ligger väl just där: Att alla tänker på samma sätt. Varför just jag?

Om någon någongång tänker motsatsen - att det är coolt att vara annorlunda, ska jag stötta den personen från djuupet av mitt hjärta. Jag lovar!

(FÖRLÅT FÖR DET FLUMMIGA INLÄGGET! DET LÄT SÄKERT HELT STÖRT I ERA ÖRON, MEN I MITT HUVUD LÄT DET BRA, OCH DÄRFÖR PUBLICERAR JAG DETTA, I HOPP OM IALLAFALL LITE RESPONS!)

very best of

I brist på fantasi gör jag som Mira och ger er the very best of min musik. Take it or leave it, men det här enligt mig  det bästa av dom bästa.

Det är snålt på shyssta Winnerbäck videos på YouTube, men dethär är verkligen bara en av måånga!
Lars Winnerbäck - Elegi




Moneybrother - It´s been hurting all the way with you Joanna. (Vad ska man säga? Denna har aldrig låtit bättre än på en kvällssamling framförd av Robin, aka Lambi)



Johnny Cash - Ring of Fire (en av måånga)
 

Coldplay - Speed of Sound (ah, noostalgi. bäst låter den när Leila sjunger!)
 


Ronan Keating - When you say nothing at all (plus Iris & If tomorrow never comes)


Elvis - In the ghetto



The Beatles - Help!


Hermans Hermits - Mrs. Brown You´ve got a lovely daughter


Det finns så mycket fler, men nu ska jag käka och orkar inte lägga upp fler.
Bye Bye.

cause you've got to have faith, faith, faith!

Att jag ska sluta tänka på alla från i somras helt och hållet kommer aldrig hända, men nu har jag börjat inse att det är höst, kallt och långt ifrån sommaren. Lite jobbigt känns det. Eller vadå lite? Igår satt jag ensamt i mitt rum, mindes och grät. 
Vad är chanserna att jag träffar världens bästa i rulltrappan upp, liksom? Nu i efterhand har jag funderat länge och noga över det här, och insett att det måste vara ödet. Jag hade kunnat ta bussen, kommit senare/tidigare, kollat åt ett annat håll, men nej. Utan igår morse hade jag inte orkat hålla allt inne mycket längre. Nu orkar jag lite till, innan luften pyser ur mig igen.

Tog en fika med Jossan igår, och det var välbehövt kan jag säga. Jag har ingen annan att riva upp minnen från B 2007 med, så hon och jag på Tully´s i tre timmar var lyckat. Och ändå hann vi inte med att prata om allt som fanns att säga. Förstår ni nu? (njae, det kommer ni nog aldrig göra)  B for life!!
Smidde planer inför 2008 och allt vi två ska göra den sommaren, och nu är allt glasklart. Bäst för stadsdels-folket att dom är på våran sida... - Äh fan, om inte inkräktar vi på B i alla fall. I can´t wait!

Varför försvinner vänner ifrån varandra, som jag och Jossan gjorde under så många år? Lite tjafs och sen fanns vi inte mer. Gud, vad man kan vara efterklok. Jaja, jag är glad att vi tog upp det vi avslutade så barnsligt - mer fika ska det helt klart bli!

Nu ska jag fortsätta med mitt slappande - med sm1a:s schema blir man verkligen bortskämd! haha
Love!

...när hösten kommer och tiden gått för fort...

Haha, "när man talar om trollen"  heter det va?  "Alla" mina bloggläsare som inte fattade någonting av vad jag skrev igår - kan typ sluta läsa nu.
Gissa vem jag träffade idag? Där i motsatta rulltrappariktningen stod the one and only - världens bästa och jag kan knappt fatta det själv!
Ska inte skriva sönder känslan jag har just nu med massa onödigt nostalgi snack - avslutar helt enkelt inlägget med att säga: fy fan vad jag är glad nu! <3 <3
(och sorry Anna, Jolina & Carro för att jag svek er - igen! haha)

It´s been hurting all th way with you Joanna
We've been through all this before
Jo, I can´t take this ni more, no more, no more!
:D <3


Jag skakar av all denhär meningslöshet

Okej, I might have solved the mystery som jag skrev om senast - dansen. Eller löst & löst, det finns väl egentligen inte mycket att göra åt det (?) men jag har bestämt mig för att satsa stenhårt!
Märkte idag (ja, jag gick dit idag iallafall, inställd på att bara titta på, men ändå hamnade jag mittemot spegeln!) att allt bara är en överdrift. Jag älskar´t. Så, förhoppningsvis ska jag sluta tjata om att allt jag inte har/kan/orkar, men jag kan inte lova nåt.

Hah, det löftet höll ju länge! Det här kommer låta djupt, men det är verkligen någonting som fattas i mitt liv just nu. Egentligen är det kanske inte världens bästa (de som vet - vet!) utan bara något jag skyller på när jag känner mig ensam. Åh Shit, förlåt! Visst är det hon - Det måste det ju bara vara!
Och nu har saknaden övergått till längtan efter sommar 2008 - som jag hoppas kan skynda sig på. - "Och trots all tomhet, trots det timglas som sliter i oss, Så ska vi hitta en väg ändå, Vi skall hitta en plats ändå" (Som winnerbäck den Allsmäktige hade sagt det) För tappa kontakten skulle starta något av ett tredje världskrig i mig - thats it!

Oh fokk, kom nyss på att jag har fem miljarder engelska glosor tills imorgon. (vad var det vi sa om att stressplugga, Madde?) God Natt! <3

(och välkommen till den globala msn-världen Nora) haha


bussen står utanför går ingenstans...

Idag känner jag mig ganska frustrerad. Det här med dansen alltså, vad ska jag göra? Det börjar kännas ganska långtråkigt (förlåt älskade dans!!!) att göra samma saker varje vecka. Stressa mellan skola & dans för hinna med så många kurser som möjligt. Det känns just nu mest som ett måste: Jag har ju mitt terminskort, och det är till för att användas typ.
Det är ju inte lycka!! Det ska vara som förr i tiden när man såg framemot varje lektion, och inte satt och segade på golvet och såg på när alla andra svettades.
Och jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli så igen, även det är en av de få sakerna jag innerst inne vill! Så om någon har något tips till lilla mig så kan den ju alltid skicka en liten kommentar down there. thnkx

Skippade dansen idag, men för en gång skull hade jag en förklaring: Jag var/är dödstrött. Förutom 4 timmar dans igår var det någon form av "klassfest" (minus klass), på kvällen. Och jag som var död innan dansen, somnade som en stock när jag efter liiite kaos kom hem nån gång mitt i natten.
dagens ros till William som fixade hela kvällen! ;)

Och nu tänker jag gå & schlagga på soffan framför tråkiga program på tv.
heeidoooo

och här kommer en våg av flashbacks!

Känner att jag bara måste få sprida mina helt störda minnen till alla (leila it´s you, and you know it!) mina bloggläsare. Leila skickade just en låt till mig som får mig att må så jäkla dåligt - på ett bra sätt (no offense Backis, men den natten alltså...) Det är dendär tyska dunk-dunk låten som tydligen kom två i eurovison song contest! (fattar verkligen inte hur den kunde göra det, men det gjorde den iallafall.) Flashbacks:en bara väller över mig nu, och här ska ni få höra.
        Vi hade röjt runt på disco hela kvällen och somnade som stockar (iallafall jag & leila. fråga inte om de tre andra fiskarna) 04:00 väcktes vi sedan av denna låt på högsta volym. Leila trodde det var Jackans musik som dånade, Jag trodde det var en dröm & Jossan trodde det brann. Rökmaskinen spred sin äckliga rök in i alla rum (eftersom vi var smarta nog att klämna dörren öppen?!!) och så hoppar Pernilla & gänget in i rummet och hojtar att det är party! Men eyy what, liksom, vi behöver våran skönhetssömn!
Jaja, vi släpar hursomhelst ut oss i allrummet där ett annat kollo har riggat världens discokula, belysning och dekoration. Och så hoppar en massa utklädda ledare runt och ber oss hänga på. (trodde först det var vårat eget folk, men eftersom 99.9% av mig sov så tog jag såklart fel, och blev lite smått förvirrad när Robin #2 kommer gående. Själv bosatte jag mig i en soffa och var lagom road av resten, som egentligen var lika trötta som jag, hoppade runt på popcorn. det är minnen det!

Och nu vet ni! Ska återgå till mitt psykologiprov-pluggande med Ein- Swai-Drain låten i hörlurarna.
CIAO! <3

fast jag har ett eget liv, så drömmer jag om dig lite till.

Okej, det är ju bra att det man skriver sparas också? Nu pallar jag inte skriva värsta berättelsen om de senaste dagarna, kan ju inte lita på dator-fan. Ah, arg jag blir! var för en gångs skull stolt över vad jag hade skrivit, och så bajsar sig datorn - igen! äh, korv på den, life goes on.

Hade matte prov idag, och det gick väl hyfsat bra, med tanke på hur "mycket" jag hade pluggat kvällen innan. Borde verkligen sluta stressplugga, och börja åtminstonde en vecka innan. Skärpning Madde!! Har i alla fall skrivit klart den jäkla textanalysen (som jag har tjatat om i mina två senaste misslyckade inlägg som inte har sparas) som bara legat och skräpat på skrivbordet senaste veckan, också. Lite stolt är jag faktiskt.Nu är det bara psykologin kvar, och det är ju piece of cake, kanske.

Måste bara få skriva om mina alltid lika intressanta spanskalektioner. Shit, kvinnan har ju noll koll - på ett bra sätt. Lektionerna blir ju lite lagom kaotiska, men det är fan bara kul. Orka översätta meningar i 70 minuter liksom. Hursomhelst gick 30 minuter av gårdagens lektion åt att förklara betydelsen av att sätta på något. Ja, det kan misstolkas, och det är precis vad vi gjorde. Orkar inte gå in på en massa detaljer (för det har jag redan gjort två gånger i mina inlägg som försvann) men har iallafall nu kommit fram till att jag aldrig mer kommer kunna sätta på- eller "tända på" tv:n på samma sätt igen. haha!

Träffade salsa-erik idag, också. Sorry Jolina och Anna om jag dissade er vid tunnelbanan, men A man´s gotta do, what a man´s gotta do, hehe! Sällskapade med snubben från Slussen mot Mariatorget och pratade bara lite allmänt. Det var nize. Älskade backis, alltså! När jag inte har något annat för mig sörjer jag allt som inte finns längre, ska ni alla backis lirare veta, me love!

För ovanlighetens skull gick jag på yoga idag. Det var ju ... intressant - som alltid. Fattar inte hur man kan koppla av när något med bandspelarröst sitter i skräddarställning och pratar om albatrosser & örnar i 30 minuter? haha! ...och ändå fanns där folk som somnade, det gjorde ju inte saken bättre precis. Albatrosser och folk som snarkar. Får hitta on/off knappen på migsjälv så att jag kan schlagga som alla andra där, för tillbaka ska jag! mohaha!

Nu ska jag minsann njuta av att både textanalysen & matten är avklarar, och sappa mellan fett tråkiga program på tv. Wish me luck! <3

RSS 2.0