Åh, jag blir så glad av SM1A gänget - ni skulle bara veta!

Förhoppningsvis läser inga f.d Eriksdalare dethär ( om någon nu gör det så bryr jag mig inte ett skit), och jag tänker nu slå på rejält och gnälla över allt som har med den skolan att göra. Klassen, alltså kan man ens kalla det en klass, ursäkta mig? Jag föredrar "en samling vilsna kids som tvingades gå på lektioner tillsammans i tre år". För så var det verkligen! Går inte in på mer detaljer än så, men klassen förstörde allt!
Undrar varför jag inte bytte skola, men antagligen tänkte jag "Ni ska inte få krossa mig" - Och det är jag lite stolt över nu när jag tänker efter. Jag menar, jag har ju trots allt lärt mig en del, förutom skolgrejerna som man måste lära sig. Jag växte väl mest under de tre åren, och det gör mig ännu mer stolt: att jag orkade liksom. Även om allt krigade med mig: "klass"-folket, pappa Vs. mamma, allt.
Huromhelst, jag trivdes inte någonstans i den skolan men något fick mig att stanna, och det tänker jag inte övaranalysera nu.

Och nu sitter jag här och har grundskolan avklarad. YESS! Har tre chill-år med SM1A (tja-la-la-la-laaa) framför mig och jag kan inte klaga. Två månaders jubiléum igår och sammanhållningen vi har skulle Eriksdal-"klassen" aldrig kunna få, om man ens kämpade i hundra år! Sånt gillar jag!

Fika med Matilda, Yayya, Lisa, Jolina & Carro idag var niiize. Det blev mycket prat och gegga med mat (ooh, det rimmade typ!)

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort

Ciao