jag har två armar, två ben och ett huvud - alltså lever jag!

Satt för ett par dagar sedan och zappade mellan alla tråkiga tv kanaler (surprised?), och slukades av en dokumentär om en liten flicka med missbildat ansikte, och sedan den kvällen har jag inte kunnat sluta tänka på hur hon uppfattas av andra. Förutom ett "felskapt" ansikte var hon som vilken treårig flicka som helst; lekte och såg inte sig själv som särskilt annorlunda. Det är omvärlden som gör henne till det, och det stör mig ska ni veta. Vem har egentligen bestämt vad som är rätt och fel i ett utseende? Har det varit så hela tiden, eller är det något som vaknat till liv nu på senaste tiden??

(antar att det här inlägget kommer låta väldigt flummigt, men jag måste få det ur mig på något sätt!)

Och inte har vi någon att skylla på, har jag nu kommit fram till. Jag menar, vanligtvis hade jag lagt all skuld på media, idealbilden av människan, och allt det där som alltid får en massa skit, ni vet, Men ärligt talat! Vem har sagt att det ska finnas ideal av något överhuvudtaget? Och i så fall, varför kan inte denna idealbild av till exempel människan vara som majoriteten av befolkningen är? Kan ingen hjälpa mig att klura på dethär?!

(Vet inte riktigt hur jag ska formulera migsjälv för att det ska låta som jag vill det, så jag får bara give it a try!)

Allt verkar handla om utseende nu, på både gott & ondt. Visst är det härligt att dra runt på stan, mellan affärer, på jakt efter det senaste modet - och allt detdär ni vet. - Och visst, gillar man att plastikoperera sig (vare sig man eftersträvar "the perfect look", eller har en "sjuklig" anledning till det,) så är det fine för min del. Just för att det är så samhället ser ut. Det är bara synd att folk går och lider på grund av sina kroppsliga komplex - det är synd att ordet komplex ens har den betydelsen.
Om jag skulle fråga någon om t.ex skillnaden mellan en rak och en krokig/sned/uppåtpekande näsa, skulle jag förmodligen få svaret att den raka är snyggare? Eller? Vem har inte hört om alla poppis-kändisar som opererar näsorna hejvildt, liksom?
Och åter igen: Vem ska vi skylla på?

Och nu tillbaka till den lilla flickan. Inte vet väl hon att hon tyvärr ser förskräcklig ut i ansiktet - hon har vänner och en familj som älskar henne. Ändå vill hennes föräldrar att hon ska genomgå flera plågsamma operationer för att få ett mer "normalt" ansikte. Ytterligare en anledning till operationerna,  är hennes tillstånd - ja, hon hade, om jag förstod det rätt, svårt att andas? Så bara ytlighet var det inte.
Föräldrarnas argument till alla inrepp var, var jag trodde då - starka, men nu vet jag inte: Det var för hennes eget bästa, hon skulle ha svårt att få vänner osv.
Egentligen förstår jag hur de tänker. varför ska just de ta första steget och inte operera en stackars flicka mer än nödvändigt? Och problemet ligger väl just där: Att alla tänker på samma sätt. Varför just jag?

Om någon någongång tänker motsatsen - att det är coolt att vara annorlunda, ska jag stötta den personen från djuupet av mitt hjärta. Jag lovar!

(FÖRLÅT FÖR DET FLUMMIGA INLÄGGET! DET LÄT SÄKERT HELT STÖRT I ERA ÖRON, MEN I MITT HUVUD LÄT DET BRA, OCH DÄRFÖR PUBLICERAR JAG DETTA, I HOPP OM IALLAFALL LITE RESPONS!)

Kommentarer
Postat av: Anonym

*responsresponsrespons* :)

2007-10-14 @ 16:08:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0