Matteprovet jag gjorde idag är ett skämt.
Ett väldigt tråkigt skämt,
som inte ens jag själv orkar småflina åt.
Det gick åt helvete,
precis som allt annat redan har gjort.

Självförtroendet är ungefär























här nere.
om inte ännu längre ner.
Vad hände med "dansa bör man annars dör man"-snacket som ekade i varenda liten cell i kroppen på mig förut?
Var tog allt vägen som jag alltid såg fram emot?
Alla timmar med dansen.
Dansen som betyder så jävla fucking mycket,
men som jag inte riktigt vet var jag har nu förtiden.
Men så är det med allt.
Var tog allt vägen?

Inte ens Lasse får mig att må bra längre
INTE ENS JÄVLA LASSE!
Då är fan nåt fel.

Nu ska jag dränka mina sorger i nyponsoppa,
glömma dagens elände,
och föreberada mig för morgondagens kaos.
Godnatt <3