Resolve is just a concept that's as dead as the leaves
Min julkänsla är död nu.
Eller nej, den har nog varit det de senaste tre åren.
Jag är inte så bra på det där. Att fira saker - inte ens min födelsedag betyder något speciellt längre. Födelsedagsfriandet slutade jag nog bry mig om när jag 7/9 2004 inte fick ett enda grattis.
Men äh, vad gör det?
Att köpa julklappar är jag också dålig på - Ja, jag är tillochmed dålig på att önska mig saker. Pengar som första och enda punkten på önskelistan känns lite lamt, så därför förblir min tom.
När inte ens släkten anstränger sig för att få en lagom lyckad julafton - orkar inte jag heller. Jag önskar att jag någongång får uppleva ett amerikanskt julfirande som i min värld bara finns på film. Och sen när jag är stor ska jag dra till med världens brakarfriande, för att ta igen alla de julaftnar jag har suttit hemma & ledsen över att allt är så misslyckat. Det ni.
Mamma vill att jag ska fira hos pappa. Jag vill inte vara hos pappa. Mamma vill inte ha mig hos henne för att jag jämt ska göra en sån stor grej av allting. Hon vill ha prinkorvar & potatis, jag vill ha mer än så. I firandet hos mamma ingår honsjälv & släkten, dvs. mormor & moster. Kul. Om det blir så iår, är jag hellre barnvakt åt danska kusinfolket på 4 & 6år hela kvällen , precis som förra året.. - då har jag ju åtminstonde någon som ligger på samma IQ nivå som jagsjälv, hehe.
Nej, nu ska jag inte klaga. Det finns folk som har det värre.
Vad ska ni göra i jul?
Jag har faktiskt andra saker att tänka på: Att folk är så oflippchill man kan bli. Why?! Har ni något emot mig? Passar jag inte in i erat gäng längre, eller har jag aldrig gjort det? Äh, fan ja ska inte spekulera mer, det får gå som det går, och antagligen går det över innan kvällen är slut.
Dagen har varit helt okej. Är fortfarande lite chockad efter vad Leila berättade igår - även fast jag egentligen visste om det. Annars har det rullat på bra. Discodansade på idrotten idag igen. Jag lovar: ta mig till sjuttiotalet och jag skulle äga alla dansgolv i stan. Haha - party! Och sen klippa & klistra poå grafon, precis som alla andra fredags eftermiddagar fram till jullovet. Och så är Anna bra också. Det blir så mycket bättre alltihopa.
Well, nu ska jag vänta på att kvällen dör, eller att någon ringer och vill umgås, vilket knappast lär hända.
Byebye <3
Where was I while you were getting high?
Finns det någon som aldrig känner sig ensam?
Då måste den personen berätta hur man gör, för trots att jag i princip alltid är omgiven av härliga folket, känner jag mig inte alltid sedd & hörd.
Lite osynlig kan man kanske kalla det.
Och finns det folk som aldrig gråter?
Eller är det omänskligt att ett par gånger i veckan somna om nätterna med tårar i ögonen?
- Isåfall är jag omänskligt.
Jag förstår inte varför stockholmare är så himla känslokalla,
Eller är det bara jag som är det?
Ska det vara så himla förbjudet att tycka synd om sig själv ibland?
- För då har jag brutit mot det förbudet.
Nej, jag tror nog att ni finns där ute.
För det gör ni väl?
Jag tror nog att alla släpper löst känslorna ibland, vad det än innebär.
Vi måste bara stå för det.
Någon gång - jag hoppas snart, ska jag krascha min lilla fasad eller vad det än är andra inbillat sig att jag är. Jag ska visa att jag är en människa. Att jag kan fisa.
Men ni måste bevisa för mig att jag kan - för om det är något jag inte tror på är det migsjälv.
"Wake up the dawn and ask her why
A dreamer dreams she never dies
Wipe that tear away now from your eye"
You ain't ever gonna burn my heart out
"Paniken hade ännu inte lagt sig. Ambulansföraren i sätet brevid andades djupt - hur kunde man göra det när man hade en döing i bakluckan?! Jag försökte att inte se så chockad ut, men sanningen är att mitt hjärta hade hoppat upp i halsgropen samma sekund som jag hörde kraschen, såg honom flyga framför bilen och landa på gatan. Jag förstod nog egentligen - Varför skulle just vi leva ett lyckligt liv tillsammans? Det fanns ju alltid någon vars familjedrömmar gick i kras som porslin i marmorgolv. Ändå intalade jag migsjälv att detta bara var något jag fantiserat ihop vid frukostbordet med kalaspuffar och lagom varm kaffe.
Nu kom tårarna. Tårar för att köksbordet inte längre skulle stå dukat för två, för att morgontidningen inte skulle ligga och vänta på mig vid kaffebryggarn de alldeles för tidiga morgornarna, och framför allt tårar för att jag inte visat tillräckligt med tacksamhet.
Allt vi hade var så nytt och outforskat. Vi hade inte alls hunnit med allt det där som alla nyförälskade par borde. Vi hade inte ens planerat klart bröllopet kommande år och nu skulle jag stå för arrangemanget av min själsfrändes begravning.
På ett ögonblick hade vi gått från tvåsamhet till ensamhet, och jag från fru till änka.
Han hade ju lovat mig att inte försvinna - det hade han faktiskt! Men nu är han borta och jag måste gå vidare med minnen av oss, och aldrig mer ta någon för givet!."
Och förutom detta har jag idag hunnit med mycket prat & lite plugg hos Jolina - där vi tänkt spendera timmarna med psykologiboken. Like thats going to happend?! Haha.
Well - bara så att ni vet dearest smetta-gäng som räddar skoldagarna - ni är allt, och jag har aldrig haft några som ni. Hoppas att ni förstår det, trots att jag är som jag är. Känner att jag faller tillbaka i det lilla hål som jag nyss klättrat upp ur. Och det är ju traaagiskt!'
Well, nu tänker jag äta upp min julkalender, för min julkänsla är (trots dagens nysnö) död, precis som allt annat i mitt huvud just nu.
Nu måste jag verkligen ta tag i psykologin!
Bye Bye <3
>>dagens låt är lätt Don´t look back in anger - Oasis! Så att ni vet<<
this is why Im hot, na na na na naaa
Skrev värdens mest fuckade text idag på svenskan (emoanna vet!), och bara för att jag inte har något annat att skriva om lägger jag upp den här imorgon, tog nämligen inte med mig den hem idag. Säger bara Tänk Uggla-perspektiv! Haha..
Fett syyynd att jag garvar åt mina egna skämt men Anna gör allt så jäkla mycket roligare. Och det är sjukt jobbigt att försöka hålla igen skrattet & glädjetårarna när vi inser att skillnaden på att stöta på ngn (dvs, ramla in i osv. ni fattar?) och att stöta på ngn (ragga - eller vadfan jag ska kalla det) skrivet på papper, är noll. I know. Ei ni får se imorgon.
Tänkte att denhär bloggen skulle bli lite roligare, eftersom jag trots allt (?) får ur mig en del korkade saker ibland. Och jag är ändå smaaaart! Inte. Eller jo. Lite. Yayya är också smart: " S - I - T- R -O -N!!"
Jag är som en dålig film som man skrattar åt just för att den är dålig. Ja , precis så.
Anyway, mer citat kommer. okeeeeei?
Å, har ni några förslag på vad jag ska skriva om?
Dagen har bestått grill-chillin med text, engelska, svenska & datarkunskap (det sistnämnda är, jag säger det igen: DET MEST ONÖDIGA ÄMNET I VÄRLDHISTORIEN. iallafall nu.)
Och på eftermiddagen blev det nostalgisnack med Jossan, om kollo och back in the days, och allt vad det innebär.
Rädda Barnens Ö säger jag bara!!! Kollo är inte för alls noobs - det är för oss coola - I´ll tell u!
Äh - time to tagga. Peace out!! <3
This is the time when Im going to make it up to you
Yo, det känns som att jag inte alls har något att skriva om. Och det är väl bra, eftersom jag för det mesta skriver om tragiska och allmänt tråkiga saker. Ja, man kan väl säga att jag är uppe ur min lilla svacka jag har befunnit mig i ett tag. thank god.
Det händer inte så mycket förtillfället, men det är bra för jag orkar inte med en massa förändringar just nu. Mest för att jag ger upp på riktigt om jag sabbar någonting nu, när allt är som det ska.
Kanske kan berätta omdagen lite? Well.. Började med matte 09.30 där jag lyssnade igenom flera spellistor på iPod:en (vad skulle jag göra utan dig, älskade iPod!) hade sedan ett något kaosartat klassmöte där vi diskuterade framtida klassresor. Kom tillslut fram till at vi ska baka till lärarna så att vi har råd att dra ut på backpack resa i en stor buss, (inte min idé, haha) På engelskan fick jag somvanligt inte särskilt mycket gjort - sätt i ett eget rum med YayZ & Anslem (Anna) & kalasade lite. Tillsist hade vi spanska som precis som alla gånger tidigare var lite galen. Och så slut.
Chillade hemma innan jag drog till Gullmars, och vidare mot Danscenter. (och yes, jag är fortfarande pepp på dans!) Träffade btw, TildZor, YayZ & Marquisa på Gullan. Det är kul det där alltså (internt)..
Just det, nu har min tröja från Non Smoking kommit också. Tjoho! Inte för att jag tänker gå runt ock flasha med den men..
Ey, I better be going. Har Text 08.10, och då måste man vara på hugget, annars vet man inte vad läraren gör med en. Maha. Haft en bra dag?
I for sure, will die alone!
Ja, dagen har varit bra, trots att jag gick upp sjuuukt tidigt imorse (haha, 10.00). Eller den var ju bra tills jag kom hem iallfall. Om ni inte redan vet är det lika bra att jag berättar: Jag är en katastrof i köket. Och idag var inget undantag:
Har planerat hela helgen att koka ihop lite krispy-choklad (flingor, cocosfett & smält block choklad) men har skjutit upp det - kanske därför jag har vant mig vid hur det slutar, haha! Tog mig i alla fall samman och påbörjade mitt lilla projekt - och misslyckades - inte bara en gång!
1. jag häller i iskalltvatten i den smälta chokladen för att göra den såsigare, vilket visar sig vara en dålig ide eftersom hela chokladen blir rinnande som vatten. = hejdå två paket blockchoklad.
2. Köper ny choklad (nejnej, här ger man inte upp i första taget!!) och får problem när det är dags att hälla i chokladen i formen. Får idén att hälla den i en påse, som man klipper ett litet hål i och lätt kan spruta ut den i formarna. = BAD IDEA!
3. Självklart smälter påsen och chokladen hamnar ihopgeggat på spisens framsida & golvet. = YESS. nu måste jag städa!
4. Skiter i städandet och fokuserar på den lilla, nästan hårda klicken chokald som ligger kvar i kastrullen. Försöker få i chokladen i form med hjälp av sked. Tror för en sekund att alla problem är lösta tills jag komemr på att jag har glömt flingorna.
5. Smälter den resterande chokladen ytterligare en gång - lägger i flingor & geggar lite till.
6. Har nästan inga små formar kvar - använder muffinsformar. Klar!
För att förvärra llt en smula smakar de bajs. BRÄNT BAJS! Aldrig mer!!!!
Fan vad allt lät lättare när Nora förklarade hur man skulle göra. Från och med nu är hon den jag ser upp till. Haha.
Och ni då, haft en bra helg?
Peace <3
Just chillin´
Dansen idag var bästa på länge, och jag tog mig igenom hela lektionen (=1h 45 min) utan att hamna på golvet i brist på dansglädje = Im baaack!
Och så har vårterminens kurskatalog på Danscenter kommit också, vilket innebär att SNART är det föreställnings-dags. Eller ja, i juni. haha. Har redan nu börjat spåna på vilka kurser jag ska gå. tjoho, det hade jag verkligen inte gjort för en vecka sedan.
Well, filmen jag snackade om igår har jag inte sett klart ännu eftersom jag somnade igår kväll efter 20 min, och komemr förmodligen inte kunna det heller - eftersom den skulle ha varit inlämnad för två timmar sen. hehe. Det jag såg var iallfall bra.
Byebye <3
You make me feel like I am whole again
Förresten blev det inte afrikanskt/street idag på idrotten, utan nån wannabe cool-hiphopare-med-basketboll-på-nån-bakgata-i-Newyork dans, Så lite svårt var det att "känna gunget" och allt det där läraren snackade om. Too much aeorbicks feeling för min del. Efterdet blev det lite Disco fever - och det var fan askul!. Jag borde varit född på sjuttiotalet, haha!Gårdagen var hur fräsig som helst tack vare älskade smettor som jag tillsammans chillade med på McDo från 16 till 18.30. Skoldagen var faktiskt också väldigt bra - fick inte mycket mer än en färglagd kalender, gjord - men det är ju alltid nåt.
Grafon idag var by the way förvånandsvärt rolig. Vi började vårat pin/knapp-projekt med för och emot budskap. Jag och Matilda var fett kreativa! Haha.
<<Dagens Outfit! Whaddoya think?
Och somsagt, nu sitter jag här och är glad igen - tack för det bloggen. Dock lite avundsjuk på allt ni som har varit på Winnerbäck på sistonde. Jag vill också om inte på Winnerbäck, på konsert överhuvudtaget. Serri (som Anna säger) senaste konsterten jag var på, som hade tillräckligt mycket publik för att räknas som konsert är typ Markoolio med familjen 1997 (?). Skäms lite. Får fan ta tag i det där någon gång. Ni får uppdatera mig om det kommer någon/något band till Stockholms-krokarna, som borde kollas på. Aight?
Ska kolla på Vänner för Livet med Adam Sandler & Don Cheadler nu. See Ya <3
I sat beside you and became myself, today
Det här blir ett kort inlägg (vad jag har planerat i alla fall - men I might spåra ur..) ska upp imorn & peppa migsjälv inför dans på idrotten. Ohyes, you heard me. Och inte fet-tråkig jenka, foxtrot, eller bugg - no, no. Imorn är det antingen Afrikanskt & Street, eller Aftrostreet, kommer inte ihåg vad som sas förra lektionen. Sen är det Grafo vilket inebär chillerill & klippa & klistra i tre timmar. Och sen är helgen välkommen! tjoho!
Drar förmodligen till Nora imorgon eftermiddag tillsammans med Amanda & "bakar" choklad med flingor i knäck-formar a la Nora.
På lördag blir det dans, för första gången på en vecka (ja, morgondagens dans på idrotten räknas inte!) och på söndag tar jag med mig Nora och lilla kusinen Tino -3år, på bio; Spöket Laban. Om jag vågar.
För att skryta lite kan jag ju säga att både jag & Lisa klarade spanskaprovet galant - trots att det gick åt hell. Woho, jag är fortfarande i chocktillstånd.
Well, thats all för idag. Förresten. Jag är glad nu! Bara så att ni vet, så att jag vet; en påminnelse till migsjälv.
Good nighty allmighty! <3
är det tiden på året som skrämmer, är vi trygga bakom väggarna här?
Thank God att vi bara gick till 12:20 idag. Hell no att jag hade pallat mer än så. Nu har jag iallfall Antiken avklarad & allt vad den innebär. Byebye - Nu väntar psykologi nästa vecka men den väntar jag med att titta igenom, eftersom jag är envis nog och måste göra allt i sista minuten.
>> Nu blir det här sista gången jag ber om ursäkt för allt, känner att det börjar bli lite tjatigt. Men bara så att ni vet - förlåt, fan! Och jag hoppas vid dethär laget att ni vet vilka ni är och att ni betyder mer än mest och att ingenting skulle fungera utan er. Ok?
Jag ska försöka att inte gå runt som ett stort grått åskmoln och sprida mörker över hela jäkla världen - men det kan ta sin tid och kan ni lova mig att ni väntar? Att ni inte lämnar mig för att jag är weird och allmänt osocial just nu?
Eh, ingen av de som bör känna sig "träffade" läser väl denhär okända bloggen, men skit med det. (och om ni gör det får ni säga tjillevippen.) <<
Gick hem till Nora idag efter skolan och hon bjöd mig på hemmagjort godis och gjorde mig gladgladaregladast. Det är bra det, Nora är allt bra att ha, hon.
Vi (läs: jag. Nora är den mest odatanördiga människan i världen) fixade in våra spexiga halloween pics från Oktober, på myspace så är ni nyfikna har jag en länk till min sida down there någonstans, så det är bara att tjuvkika. Lägger in ett par här, endast för att jag är så jäkla stolt över den kreativitet som flödade en lördagskväll 01:30!
Hursomhelst - Vid tre mötte vi Amanda i ghettot Hagsätra (internt skämt!) där hon skulle undervisa ett par galna kids i locking i sin skola. Det var (...) en upplevelse, kan man lungt säga men jag antar att jag var exakt lika galen vid den åldern som de var. Haha!
Läskigt huh?!
Sen blev det en massa chill runt på Söder för att slutligen hamna på Danscenter där Nora skulle dansa.
Måste bara berätta att jag längtar (okej, överdrivet ordval men iallafall) efter dansen igen. Och då blir jag glad! Tänker dock inte bryta mitt löfte på att inte danse på en vecka. På lördag: Here I come!!
Jaha - och vad ska jag ägna kvällen åt nu då när svenskapluggandet är ur världen? Har ni några tips på bra tv-serier värda att följa? Känner att jag är den sämsta människan i världen på att följa program, förutom Vänner förstås somfinns lite när som helst, när det behövs..
Förresten, som jag sa igår om Non Smoking Generation-tävlingen: Mitt fina pris är på väg! Vill ni & vill jag kanske jag lägger upp min balla lista som ledde mig till vinst - någon gång i framtiden. Vad sägs?
Äh, time to go. Peace out Ya'll! <3
What´s sad about love, eventually it will break your heart
Idag höll jag allvarligt talat nästan på att bryta ihop totalt. Ni vet när man är sådär på gränsen till att tårarna forsar, man blir illröd i ansiktet & snorig. Jag höll det inne - igen. Det är nog bättre så. Jag orkar inte med en massa förklaringar till varför jag är såhär när inte ens jag själv vet svaret.
Fan att allt är så jäkla jobbigt hela tiden. Förlåt för det iallafall.
Det känns liksom som om ni inte alls känner mig på grund av hur jag har varit på sistonde. Och det är mitt eget fel. Jag är egentligen inte såhär, och jag blir så ledsen när jag vet att ni inte vet vem jag är, och tycker att jag är tråkig & allt det där. Vad ska jag göra?!
Sure Bacon - bloggen är bra, men serri (som anna säger) vem orkar läsa den? Det är tusen gånger lättare att prata. Eller nej. För andra kanske, men inte för mig eftersom jag måste vara så jävla omständig hela tiden.
((Dessutom känns det som om att många, rätta mig om jag har fel - är falska mot mig. Varför tänker jag inte överanalysera. Men det är så jag uppfattar det iallafall.))
Alltså shit. Förlåt om jag är dum & elak & allmänt tråkig.
Hade första datorkunskap-lektionen idag, och man kan ju inte säga att jag lärde mig något nytt:
"1.) Öppna en fil.
2.) Rätta de felstavade orden.
3.) Hoppa ner en rad. (tryck Enter)
4.) Sätt ihop två stycken.
5.) Spara."
Are they freaking kidding me, man? Sånt därnt lärde jag mig i trean vadfan. Under denna lektion upptäckte jag dessutom att alla mina arbeten från fyran & uppåt är sparade på mitt skol-konto, vilket gjorde att den en & enhalv timme jag satt i den obekväma stolen - inte slutade så misslyckat som jag trott de skulle! Jag var smart som barn ska ni veta. Haha!
Skoldagen slutade 15.35 (överdrivet sent för en smetta som jag!) och jag fick då sällskap av Emelie till Götgatan där vi letade kläder åt lillebror, och mötte Karro för fika. Det var nice, och mina två kompanjoner var till stor hjälp när det gäller litteraturteori + historia inför imorgon. Ja, och nu måste jag stressplugga - trots huvudvärken, eftersom just det är mitt ledord här i livet - eller ja, har blivit nu på sistonde iallafall.
Haha, förresten. Fick just ett mail från Non Smoking Generation angående en "varför tobaksfri - lista" jag skickade in i går till en tävling. Jag vann, hahaha!
Checka www.nonsmoking.se om ett par dagar - då är den publicerad säger dom!
Jaja, åter till pluggandet! Peace.
och jag tror nog du förstår när jag far upp dit ingen når
Okej, ni förstår ironin?
Men nu ska jag inte klaga, det kunde ju ha varit värre.
Eller ja, det kunde ju ha snöat också.
I love svenska vintrar! Host.
Som tur är gick lattularsson med på att skjuta fram provet när vi, en flock smettor kom och störde henne mitt i en lektion. Visserligen bara en dag men i såna här situationer är det det lilla som räknas.
Känner inte för att plugga, men vem gör det? Extra lite nu när min hjärna är täppt av massa äckliga baskilusker & virus & hejfadderittan-jagvillinteveta.
Som salt i såren ska vi ha ett nytt spanskaprov vecka 49 (vad det nu är för vecka idag. Noll koll) Och för er som missade, gick det åt helvete på det senaste provet, så jag vet ju vad jag har framför mig. Kulkul!
I mitt liv har Second Hand fynd alltid varit underskattat, men jag har ändrat mig nu & här har ni bevisen. Sthlms Stadsmission var det som behövdes för att få slutet av helgen att verka lyckligt. Den stickade schalen (eller vad man kan kalla det) är dock från Weekdays second hand-avdelning. (ursäkta bildkvalitén. digitalkameran är kidnappad de kommande veckorna, så mobilkameran får duga.)
Well, You like? I do. Det bästa av allt är att det gick på 255:-. Fattar ni? Rutiga gubbyxor 40:-, Gråa gubbyxor (ingen bild) 20:-, Halsband 15:-, Liten brun väska (ingen bild) 30:- & Schalen för 150:-.
Vilken materialist jag är men ibland får man.
Hur var eran helg då? Ciao
"Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofe
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld."
No party to go to
Att skriva är ju det bästa man kan göra no matter what.
Tänker nu berätta lite om helgen (även om jag är så mycket anti såna inlägg, man kan bli) Sorry, men somsagt: jag är sjuk! det förklarar allt.
Kvällen igår spenderade jag i min säng med lasange, tv:n & och hojtande vuxna i vardagsrummet.
Mamma hade besök och jag kände mig inte för att blotta mig i min pyamas, sådär ocharmigt varm i ansiktet så jag höll mig för migsjälv. Lite tråkigt kan tyckas - men eftersom Nora och jag ska vara lite alternativa av oss har vi bestämt att inte falla för grupptrycket.
Hursomhelst - somnade tidigt och vaknade därför tidigt, men tvingade migsjälv att ligga kvar i sängen till tolv. Varför vet jag inte.
Vid halvtre tog jag mig till bussen och åkte mot Danscenter. Upptäckte redan i busskuren att febern inte var borta och att halsen var lite rostig men jag kom iallfall fram tillslut. Läste lite i Vid floden piedra satte jag mig ner och grät, försökte meditera bort feberskakningar och allt vad det var, utan vidare framgång - och tog mig upp till sal 4, the place to be en lördags eftermiddag. Inte - varken Amanda eller Nora kunde komma.
Trots den sjukling jag är, tvingade jag migsjälv att vara med lite och det gick bra, ja det var faktiskt en helt okej lekiton. Tappade dock hoppet sista halvtimmen och hamnade på golvet - as always.
Och nu är jag hemma. klockan är 22.33 och jag vill sova. Men då kommer jag vakna urtidigt imorgon - och det vill jag inte eftersom tiden jag har att hålla är 15.10 då Nora kommer från Trollhättan.
Då ska vi minsann shoppa loss både till ossjälva och till lillebror Mickis.
Nej, nu ska jag deppa ihop till lite Lars Winnerbäck.
Eller förresten - hur har eran kväll varit?
FRED UT!
Hej, minns du mig?
att jag är allt för dej, och att du är allt för mej.
att du ångrar det du gjort och att det är sista gången det händer.
men jag har fel, du får mej att gråta. varje gång!
mood: invisible
Samtidigt vill jag inte förbli en skugga resten av mitt liv.
Så snälla? Kan någon säga vad jag ska göra?!
Om dansen vet ni redan vad jag tycker. Men det finns så mycket mer jag vill berätta. Om uppväxten som inte var någon dans på rosor, om mr.king, om pappa. Om alla mina tankar.
Fan att jag är en sån mes.
Fan att jag känner mig rådissad av ALLA utom Nora.
Låt mig förstå att jag finns. Att alla idiotiska tankar jag har om migsjälv är inget annat än struntprat. Att jag kan höras & synas utan att vara ivägen.
Och, mr.king - jag ger inte upp.
fake it til' you make it
Men, det här inlägget ska inte sluta lika misslyckat som gårdagens, även om jag har känt mig precis likadan.
Hursomhelst pratade jag med Nora i tjugo minuter under Grafon (ja, och läraren märkte väl inte ens att jag var borta) och då blev jag lite gladare för hon är verkligen allt jag behöver.
Hon vet allt. Allt, allt allt! och det är bra för ingen annan vet om mr.king (förutom ni, men ni har ju bara hört en pyttedel) Ja, man kan väl lätt säga att det är det mitt liv kretsar kring just nu. Mer säger jag inte. För jag känner mig mest patetisk.
Förlåt för att jag förstör stämningen hela tiden.
Förlåt för att jag inte får er att skratta längre.
Förlåt för att allt är skit, och att det är mitt fel.
Försöker peppa mig inför dans imorgon, men jag vet inte om jag ska gå. Delade åsikter liksom. Antingen ska jag titta på inställd på att inte vara med, vara med och åtminstonde försöka ha roligt, eller titta på och se vad som händer. Tror nog att jag satsar på det tredje alternativet. Inspiration ska jag ha iallfall, annars är det ingen mening med att jag fortsätter.
mmh
"I don't care if Monday's black
Tuesday, Wednesday heart attack
Thursday, never looking back
It's Friday, I'm in love" - the Cure
Man lär sig ingenting av att blunda för sitt liv och springa runt och låtsas att man ler!
Dagen har rent ut sagt, varit skit. Det började med en lång & stillastående rulltrappa vid mariatorget 07:45, och sedan har det bara fortsatt. Tre sega timmar med textkommunikation & en flumm-lärare som dock räddades av Anna Highman, dagens hjältinna, och så freaking psykologi. För att göra det lite värre hade vi spanskaprov som självklart gick åt helvete! Fanihelvetesjävlaskit!
Jag mår fan inte så jäkla bra som jag trott. Tror liksom att jag är kapabel till mer än vad jag egentligen är. Känner mig allmänt felplacerade men trivs samtidigt som fisken i vattnet. Hur ska jag ha det?!
Har gått runt med en klump i magen hela veckan - och jag förstår verkligen inte varför. Kanske har det med skolan att göra. Kanske familjen, dansen, vännerna som försvinner eller mr.king.
Allt är upp-och-ner, ut-och-in.
Definera höstdepression åt mig. Is this it?
Det är nu jag behöver världens bästa, mer än någonsin. Eller varför inte låta mig fly Stockholmslivet för lyckan i skärgården? Lycka som i känslan av att inte behöva passa in, kunna göra vad som helst.
Nej. Nu är det ju så att Stockholm är staden jag måste vara i. Inte för att jag har bestämt det, utan för att skolan & familjen har en sån jäkla massa krav på allt som jag ska uppfylla för att inte verka efterbliven och allmänt dum i huvudet.
Har blivit påmind av världens bästa hela dagen. Först på textkommunikationen där vi skulle presentera oss och bland annat då berätta om en idol/förebild. Vems namn sa jag inte då?!
Och så på spanskaprovet (fanihelvetsjävlaskit-prov) där en del var att skriva en fri text om en betydelsefull person. Och om vilkas dagar i skärgården berättade jag inte om då, på en ganska krasslig spanska?!
Ja precis.
(Highman & jag vill represtentera Riddish Fjärdish på gymnasiemässan, hur gör man då?)
Jag måste bara berätta: dansen idag var kaos. Jag tänker fan sluta på riktigt nu. Det går inte längre!! Och alla bara skrattar åt mig och tror att det är ännu ett av mina tråkiga skämt. Somsagt jag förlöjligar allt som går att förlöjliga!
FAN! Jag har ju fan noll glädje i livet, kvar. Give it back to me!
Jag finns inte.
Inte någonstans.
Inte ens i mitt huvud som brukar vara fyllt av tankar.
Det är tomt, man.
Och jag syns inte, hörs inte.
Jag bara är. Och det är inte så härligt som man kan tro!
Förlåt för att jag klagar - men vem bryr sig. Inte jag. Jag ska sluta bry mig. Jag får leva olycklig!
"Jag är en av alla dom som tagit lycka, i sinom tid, för givet,
sen jag var barn." - Lars <3
EXPLOSION!
Förutom att att tunnelbaneresor skulle kännas oändliga utan Winnerbäck i hörlurarna (matte/engelska lektionerna likaså), mår man så bra. Visst gör man?
Jag har aldrig varit något stort fan av någon - förrän nu.
För tre-fyra år sedan var lycka att höra en låt jag kunde på radion, no matter what - och nu jäklar har jag the very best på iPod:en var jag än går, och känner lyckan från tårna ända upp i hårbotten!.
Undrar nu hur jag i helvete överlevde allting utan musiken.
När alla kunde var enda liten detalj om sin idol (som Karro och Westlife, hahaha!) nöjde jag mig med att veta att det fanns en Madonna & en Michael Jackson, liksom.
Vad jag vill få fram är, att musik är allt - och det spelar ingen roll vad man lyssnar på.
Visst är Winnerbäck kungen. Andra plats tar Moneybrother/Johnny Cash/Beatles/Joshua Radin/Jackson 5.
Ser ni? Artisterna/Banden jag gillar har ju en någolunda connection, men det hindrar mig verkligen inte från att då & då sätta på Shirley Clamp & sörja till hennes deppiga låtar - eller varför inte Ronan keating?!
Exakt - man ska inte skämmas över vad man lyssnar på, har jag lärt mig.
Jag älskar att jag kan relatera känslor & musik som inget annat. Hur många har nogon gång tänk att de känner igen sig i låttexterna? Ja, man kan väl säga att det är sån musik jag gillar - som man känner igen sigsjälv i.
Alltså ingen 50 cent för min del (no offense)
This is it for now: MUSIKEN ÄR ALLT!
lets delay our misery
Wooh - äntligen är stockholm täckt av grå slask-snö, som alla tidigare vintrar.
Det mysiga med snö är när man sitter inne med en kopp varm choklad (dock inte cafe riddarens wannabe varmachoklad men bara varm mjölk) och titta ut när tunga snöflingor lägger sig som ett täcka på marken. Att sedan tvingas ut och promenera, tillochmed skynda sig mot tunnelbanan en tidig tisdagsmorgon är inte alls lika mysigt.
Ja, för min del är min åh, jag älskar snö, välkommen tillbaka - känsla borta för denhär vintern.
Sommar please.
För att höja IQ nivån på denhär bloggen tänker jag nu berätta om mitt senaste inköp; en bok. Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät. Visst, särskilt långt har jag inte kommit, och än så länge är den lika seg som Alkemisten var - Men hey. I still like!
By the way fick vi tillbaka analysen vi gjorde på varsin roman på svenskan för ett tag sen, (i mitt fall Alkemisten) och det gick så mycket bättre än förväntat - och då blir man ju alltid glad!
Ja, man kan nog säga att dagen har varit helt okej. Engelskaprovet gick också ganska bra - men jag ansträngde mig, så det är jag väl värd, antar jag.
Ska försöka att inte klaga så mycket i denhär bloggen, men alla har väl sina svackor, I guess? Allt blir så tråkigt om jag bara skriver hur dagen har varit och blablabla. Sånt vill man ju inte läsa? Jag vill iallafall inte läsa hur min dahar har varit - och eftersom jag är mitt största fan (åtminstonde när det gäller min blogg) fortsätter jag att skriva om alla klurigheter i livet (det är väl bara att hoppas att de inte är så många, hehe)
What's up, annars då? Fightar med en bok om självkänsla också. Känner att den borde fixas nu - även om den inte är världens största problem. Det får bli mitt hemma-projekt, liksom.
Good nighty allmighty.
Fast jag har ett eget liv, så drömmer jag om dig lite till
Alla borde ha en Nora i sitt liv, säger jag bara.
Vi pratar om allt - och det är bra, för såna som hon har varit en bristvara i mitt liv tidigare.
Träffade henne efter en somvanligt lagon crazy spanska lektion, och tog en promenad på söder innan hon skulle på Winnerbäck. Fan vad avis jag är!! Han är ju kungen förfan.
Hursomhelst - ja, Nora är bäst i alla lägen, vi har haft måånga långa & djuupa samtal som betyder med än mycket annat - och så har vi självklart haft väldigt många flummiga stunder också.
Hon är bäst, helt enkelt.
Såg ni by the way parodin på Winnerbäck & Miss Li i Fredag Hela Veckan? Annars får ni den här.
Bye for now.
ikväll gråter änglarna
Själv missade jag somsagt programmet helt, annars hade jag suttit i soffan och tokringt om jag vetat att det skulle sluta såhär. Erkänn nu att det är sorgligt!
Annars var ju Amanda & Daniel bra somvanligt - men Christoffer alltså, han är ju lätt Gud på scenen. Och vad gör den där Andreas kvar i programmet?!
Jag fattar noll.
Nu är min ilska nerskriven for life.
Jag ska aldrig mer lita på att idol tittarna - att de har läget under kontroll.
Gah, allt ska man behöva göra själv!
Dagen har, förutom idol-sorgen - varit helt okej. Tänkte dra & housa men Idol var viktigare faktiskt, så jag var på Dc halv fyra, pepp på hiphop, men hamnade sittandes på golvet efter ett par minutrar. Var är dansglädjen people??
Tänker fortfarande på den där jäkla drömmen som jag skrev om förut - Gah! att allt ska vara så svårt!!
Nu måste jag minsann plugga spanska inför ett eventuellt prov imorgon.
Heeido
no one knows the truth - not even you
En gång i tiden levde jag i en lycklig mamma pappa barn-familj. Sen hände något, och nu är det som det är.
Vi lämnade lägenheten i Enskede gård för ett stort radhus i Hökarängen, och jag var glad för det - i ett par veckor iallafall. Sen saknade jag gamla stället & närheten till alla vänner. Jag trivdes inte särskilt bra, men jag hittade Jossan tvärsöver gatan och vi var vildast i kvarteret. Precis som vännerna i Enskede - splittrades vi. Det blev bråk och tillslut total ignorerade vi varandra. Jag inbillade mig att jag hade lämnat våran relation åt historien, och att jag hade det bättre utan henne - vilket visade sig vara fel, fel fel!
Jag förstod aldrig vad det var som höll på att hända i familjen heller. Tiden där är suddig men ett par dagar minns jag nog resten av livet, hur mycket jag än förtränger dom.
Det var söndag, och hela helgen hade jag sett framemot denna dagen klockan tre då det var tänkt att vi skulle åka till mormor och fika sådär som vi brukade göra några gånger i månaden. Jag var glad & hade en noga uttänkt klädsel (sånt var ju så viktigt när man gick i sexan & tyckte att kappahl var the freshest!).
Så ropar pappa på mig och ber mig komma till vardagsrummet, och jag klampar högljutt nerför trätrappan. I soffan sitter mamma & pappa med ett par meters avstånd och jag fattar nog redan då att något är fel. Det första jag tänker på är mormor, och att hon är sjuk eller rent ut sagt död. Det skrämde verkligen upp mig, eftersom min mormor är den bästa i världen.
Lite oroligt börjar jag gnälla att vi ska åka, men både mamma & pappa ber mig & min bror sätta oss ner. Det var vinter så jag tog mina klumpga kängor med mig in på vardagsrumsgolvet där jag slog mig ner - och börjar snöra på mig skorna. Jag tänker på mormor.
"Jo, det är såhär, att jag och mamma har bestämt oss för att separera - Min hjärna stannar, den liksom slutar att fungera. Jag gråter & gråter, tänker att det förmodligen är mitt fel. Min bror tar det mycket coolare - iallafall på utsidan. Klampar upp på övervåningen och slänger mig min säng.
Pappa kommer. Pratar med mig, tröstar mig och säger att allt kommer att bli okej. men det hjälper inte, jag ser bara det dåliga. Två hem, två vardagar, två liv.
Nästa dag sjukskriver pappa mig, som om skilsmässobarn vore en sjukdom. Jag skämdes - ville lksom inte att det skulle läcka ut, och ändå hade ryktet spridit sig tills dagen efter så jag stapplade in i klassrummet - sen somvanligt. "Madde, ska dina föräldrar skilja sig?!" Jag svarade ärligt, men skämtade ändå bort det som om ingenting skulle bli annorlunda - och sedan dess har allt varit ett enda stort skämt.
Jag lade märke till alla smågräl i "hemmet", de som jag tidigare trott fanns överallt. Man kan väl säga att jag var olycklig där ett tag. Allt var kaos.
Att sälja radhuset blev ett projekt som pågick under ett år. Huset var fräscht, men det var inte nog för att locka till sig besökare. Flera månader gick och sommarens bygge blev att snickra ihop en veranda - allt för besökarna.
Många rundor på Ikea blev det också, och ett tag kändes det som om den där söndagen i vardagsrummet var något jag inbillat migsjälv.
Tillslut blev radhuset sålt, och den 4/8 2004 skilde sig mina föräldrar offentligt. Dagen innan detta var en mardröm. Min bror var på kollo så jag fick stå ut med allt tjafs alldeles ensam. Jag satt inlåst på badrummet och hörde klart och tydligt hur de skrek till varandra att familjen var misslyckad, och att skilsmässa hade varit aktuellt för flera år sedan om det inte vore för barnen. Då brast allting. hade jag levt i en familj där allt bara var skådespeleri? Att familjemiddagarna bara var ett av många sätt att fördriva tiden tills vi var tillräckligt stora att bära en skilsmässo-sorg?
De förstod aldrig att jag satt på andra sidan badrumsdörren och hörde varenda litet ord. Jag hade under timmarna i badrummet stora planer på att smita, och klättrade tillslut upp på toalett, vidare ut genom ett litet fönster och hamnade på ett litet tak ovanför ytterdörren. Och sen satt jag där.
Hur länge vet jag inte, men grannarna tyckte nog att jag var allmänt störd. Under kvällen klättrade jag in igen och smet in på mitt rum.
Sen var det dags att flytta. Mamma hade ännu inte hittat en lägenhet och skulle därför bo hos sin mamma tills hon hittade något eget. Detta innebar att jag och min bror skulle bo med pappa i hans nya lägenheten - som var det snuskigaste jag någonsin sett, i minst ett par månader.
Och detta är mitt liv för tre år sedan. Nu vet ni. Nu vet jag.
Vi åkte aldrig till mormor den där söndagen.
You are the one I've been waiting for today
Nu är det så, att det finns en grej jag har tänkt på hela dagen. En dröm jag hade inatt - tänker inte avslöja om vad men kan ju åtminstonde säga att den var klockren och helt perfekt! - och fan, nu hatar jag att drömma.
Man lever i den ultimata drömvärlden med precis de man vill, och så vaknar man upp i helvetet igen. Det är alltid så, tell me why!?
Tänk om man ändå kunde tyda drömmar , fett!
Hursomhelt har jag nu bestämt mig för att alla drömmar betyder något och att jag måste tro på dom, bra som dåliga! Det ni. djupt huh?!
Jamet igår var supahdupah. Inte mycket funk, men house & hiphop - och hur jag & Nora lyckades hamna bland de fem bästa förblir ett mysterium. Jag & house har aldrig i världshistorien klickar förr. Men faktum är att jag inte ens har tagit en enda varken hiphop eller house kurs.
Nu ska jag fortsätta tråka - ensam hemma hela natten. kulkul!
Lately I've lost my tongue
Today you found my song
Unknown our love, has grown
And I thank god you came along <3<3
brustna hjärtans höst
Höstdepression eller vad? Känner mig allmänt nere & farschan gör det inte mycket lättare. Vi är väl typ lika nära varandra som två flyttfåglar som flygit vilse åt varsitt håll. Jag var fan pappas flicka förut! Och nu är jag den där jävla ungen som bara kräver en massa saker hela tiden. Gör nåt själv någongång! När ringer du utan att jag har bett dig göra det?
Men ja, jag är glad egentligen - jag försöker åtminstonde. (Den här bloggen börjar kännas ganska tragisk - men hellre en deppig bloggsida än ointresserande vänner som utsätts för mitt skitsnack)
Men shit - så är det inte! Det är väl bara något jag inbillat migsjälv för att inte behöva öppna mig för hela världen - denhär bliggen har ju somsagt en ensiffrig summa besökare varje dag.
(fett med dålig självkänsla idag)
Och så är mamma arg mot mig, allmänt bitter & otrevlig - det är väl mitt fel, det var väl jag som började. Snart exploderar jag av allt som bubblar inom mig, ikväll, nu.
JAG ORKAR INTE! Min självkänsla har verkligen sjunkit till botten av helvetet! Jag som trodde allt var löst - att ettan skulle bli piece of cake - Hakuna Matata. Men inte då.
Det är mitt eget fel. Fan för mig! hjälp?
Nu ska jag inte klaga mer - för idag iallafall.
Erkänn att denhär veckan har gått fort. Temadagarna var jätte intressanta och imorgon väntar idrott & grafo innan det är helg igen.
No more dans den här vckan har jag bestämt mig för. Energin och lust måste komma tillbaka, och därför är jag tveksam om jag ens pallar dra till Tuben imorgon för Jam & Contest. Dunno..
Nu måste jag laga lite mat till migsjälv (även om jag vet att jag bara kommer publicera det här inägget och hitta något annat mesigt att ägna mig åt) eftersom mamma, somsagt är lite konstig mot mig & drar härifrån utan att laga middag (vilket sällan händer)
Heido
You sing to me and Im truly, no longer alone
Åh, jag längtar verkligen tills jag är sådär 20 - skolan är klar, ett ledigt år är avklarat & förmodligen börjar plugga igen. Från att vilja bli kanin till prinsessa till glasblåsare, har jag nu bestämt mig för vad jag ska ägna mig åt - vad ni andra än tycker. Lärare, låter inte det lite intressant? Vad man än tycker om dom idag? Jag ska bli en cool sådan, som Örjan (haha) - lätt att älska.
Annars vet jag inte vad jag ska hitt på.
Fick lite lagom panik när vi skulle upp & stå för åsikter & hejshit idag på Non Smoking Generations föredrag (som jag by the way diggade!) . Vad vill jag göra efter skolan? Vad tycker jag är bra? Vad tycker jag är dåligt? "Ehrm, lära mig fler språk!" JAAA! Fatta vad coolt om jag kommer till China-land och kan mer än "Wada min tsu shju Madde" Haha, skills huh?
Har temadag idag och imorgon, tema droger. Det är väldigt intressant ska ni veta. Och jag är förvånad! Jag har bara dåliga erfarenheter när det gäller temadagar/veckor ska ni veta - no details.
Idag träffade vi Calle, fd missbrukare (dagens mest intressanta) och så en massa andra människor som inte påverkade mig lika mycket.
Imorgon blir det Vin & Sprithistoriska museét (haha!)
Äh, jag ska inte oroa mig. Min framtid är ju i stort sett redan skriven, så nu är det bara att vänta på att tre år går med happyhappy - SM1A.
Nästa sommar är ju nästan här liksom. Eller alltså om 52 (?) dagar är det jul, och sen börjar vårterminen & då är det ju i pincip sommar - inte! haha. Hursomhelst - sommar 2008, here I come med förhoppningsvis världens fräckaste sommarjobb! AYEAH!
By the way - Vad tycks om min nydesignade blogg?
from your love, I grew into complete and whole
Har kommit fram till att jag är dålig på att se det värdefulla i dem jag har, och tänker därför ägna en liten tanke till alla vänner & bekanta som betyder otroligt mycket för mig. done! Ni vet förhoppningsvis vilka ni är, och om du känner dig det minsta träffad så är det med all rätt!
Ska sluta jämföra mig med alla andra hela tiden - sluta inbilla mig att alla andra har det tusen gånger bättre. (det har väl med självkänslan att göra, ska fixa´t snart!) Jag har det bra, thats it!
För min del blev höstlovet en hel del chill med vänner, dans & en liten resa till Västerås.
Det sistnämnda var enligt migsjälv ganska misslyckat, åtminstonde själva arrangemanget. För mycket reklam för en sån mesig tillställning. Vi underhöll oss så gott vi kunde, dock känns det ganska onödigt att vi - 30 stockholmare som var där, åkte ända (okej, så långt var det inte, men iaf...) till Västerås för att dansa, speciellt när det i princip bara var vi där.
Jaja, Det var väl kul att ta sig utanför Stockholm för en gångs skull.
Igår kväll hade jag förberett mig på en sömnlös natt, tack vare hela gårdagens lathet i soffan & veckans omvändnig av dygnet. Men faktum är att jag somnade som en stock runt elva med Joshua Radin (WOW!) i hörlurarna, och vaknade tjugo minuter innan klockan ringde - hurtig nog att laga gröt. Im impressed!
Nu bör jag bege mig till kära Danscenter för lite wacking. ohyess
bu-bye.
glädjedödare & världens bästa vänner!
säg till när ni ser mig, och inte mina konturer bakom någon annan.
Blir det som förut - hoppar jag. ja, det gör jag, fan. Och ni tänker väl inte bry er mer för det.
(Igår var fett bäst. det är så allt ska vara!)
