"the gift of life I truly understand 'cause I can be myself again"
Då var i alla fall fika med faster som stod på schemat, och så blev det fynd på Weekday - ett par sjuk snygga jeans! Hade det riktigt trevligt, och min kusin Mimma är väl typ den charmigaste ungen på sex månader, i världen!Idag var jag i stan vid tolv för att växla pengar, och så blev det en promenad till dramaten med massa sol och turistkänsla på trappan.
Det ska vara februari nu, och ändå är det mysigt att vara ute. I like.
Nu ska jag snart iväg till Danscenter och hjälpa Nora att sätta ihop ett intagningssolo. Sen måste jag hinna med att köpa ett lager med Flapjack och lite godis att ha med på resan, och tvätta!
Shit. Imorgon drar vi bort från den svenska jävla wannabe vintern till mysiga Paris där vi ska dansa, shoppa och äta oss tjocka på baugetter i fyra dagar!
Mycket härligt folk ska med, så det gör det bara ännu bättre!
Nä, better get back to work!
Hasta la vista, baby! <3
nu är jag taggad!
dagens
Signed, Sealed, Delivered - Stevie Wonder
"it didn´t kill me so my strength increased"
Eller, egentligen finns den nog kvar någonstans, men att träningen idag gick bra pekar väl ändå på att jag är på väg mot toppen av bergochdalbanan?
Idag blev det akrobatik - och sen, mina damer och herrar - introducerade jag Fanny & Rebecca i den fett coola (med betoning på fett!) lockingvärlden. Eller ja, lite personal coaching och pace-pace-up-lock. Mycket trevligt!
Ny koreografi är på gång förresten, och så kommer Paris-resan närmare!
Men det kan jag väl skriva om någon annan gång. För nu tänker jag berätta om Nora som jag fyndade på Danscenter i höstas, och som har visat sig vara det bästa kapet ever!
Seriöst! Någon som henne har jag aldrig träffat! (borde väl inte skriva i tredje-person, men hon och att läsa bloggar funkar inte, så.. ja)
Hon är bra att ha helt enkelt. Vi är lika, och pratar om allt. Vad mer kan man begära?.
Nu ska jag fortsätta att leta lite fakta om hotellet vi ska bo på i Paris. För det har jag ingen koll på, och det är tydligen väldigt trashy.
Peace<3
"I lost my rhythm and I forgot my style"
Jag har tröttnat på mycket den senaste tiden. Främst dansen.
Okej, tröttnat är väl att ta i men en del dagar kan jag bara inte.
Det känns fake och allmänt ointressant.
Visst går väl det här över åtminstonde tills jag är i Paris då vi kommer leva för dansen (mer än vanligt alltså..) vare sig vi vill eller inte. Men just nu känns det ganska långt borta, så det bästa är att fokusera på morgondagen.
Då ska vi träna, har dom sagt.
Så jag får väl offra mig.
Åh. Jag blir så arg på migsjälv. Snacka om att jag förstör stämningen bland oss, - och på klasserna. Visst var lördagen ganska okej (men inget att skryta med). Jag satt där, i fönstret, och tittade på alla andra.
Nej. jag är inte rädd för att dansa inför andra, åtminstonde inte på lektionerna - Så nu är frågan, vad fan är felet då? Jag vet inte.
Den här veckan känns det som om jag ger och ger en massa konstruktiv kritik utan att få något vettigt tillbaka. Visst tröttnar man då. Jag menar, är jag för bra, ett hopplöst fall eller osynlig?
Att jag jämför mig med andra är också ett handikapp jag har.
Och så var det det där med samtalet mellan mig och de andra för ett par dagar sedan.
"- Vi är så bra, för vi kan ju liksom olika stilar.
Amanda kör popping, Jag housar, Nora lockar och Madde kanske blir grym på afrikanskt."
Hon tänkte inte så mycket på vad hon sa. Kanske var det bara lite kallprat om egentligen ingenting, men jag tar åt mig. Jag menar - jaså, här har jag slitit med locking i fyra år och så tror hon att jag efter två afrostreet-lektioner kan bli grym på afrikanskt (när hon inte ens har sett mig dansa det)?
Nej förlåt. Jag måste låta jätte bitsk just nu. Men förstår ni min frustration?
Jävla jag.
Lite pepp från andra än lärarna (som har det som arbete) vore inte helt fel..
Ja. Det är nog felet. Jag kanske känner mig lite utanför dansvärlden just nu.
Jag är nog ganska känd för att inte orka ta upp en massa deep shit, men nu - när jag för en gångs skull lärt mig det, och berättar om dansen och om hur det känns får jag bara höra "men sluta, du är bra". typ. Ibland inte ens det.
Så, är det verkligen så konstigt att min motivation är borta?
ÄH. nu ska jag sova.
(och lyssna på lite Eric Benet)
love
ursäkta ...
Kallas detdär dans heter jag Bertil, som Anna säger.
..och varför är Myspace cp?
Bye.
life is life - na na na na naa
Tänk er det glada nittiotalet med en fräkning flicka på en för stor cykel och bamseplåster på skrapsår. Fröken duktig i all ära, för här gällde det att lära sig klockan och inte missa barnprogra. Livet var en dans på rosor.
Mer än så var det inte, förutom de få gånger man bröt sina småbarns-rutiner och stannade ute längre än bestämt eller var rebellisk nog att vara uppkäftig (hur man nu definerar det hos en åttaåring utan framtänder)
Jag saknar det inte på något sätt, men när de ostrukturerade dagarna rasar samman och allt man vill är att bli täckt av bamseplåster - är en nostalgitripp mycket välbehövd. Tvåtusentalet må vara en kaotisk tid, där dagarna går upp och ner som en bergochdalbana. Och på även de säkraste tivolina spårar dessa ur ibland, ska ni veta. Då skriker man sig igenom tumultet och ber att mardrömmen tar slut så fort som möjligt. Ja, tvåtusentalet, min damer och herrar! Im lovin it. För jag har lärt mig att efter regn kommer solsken, och att det bästa är att bita ihop hur länge än metreologerna på tv spår regn.
Det här med att livet är en dans på rosor kanske inte håller längre. Om så, är det en dans med våra steg. Och därför tycker jag nu att det är väldigt bra att jag har en livstil där jag tillbringar 70% med det och dem jag gillar mest av allt. Dansen, vännerna och allt annat jag får på köpet! Visst är rutin fortfarande ganska oupplevt, men med tider att passa och vänner som aldrig försvinner kanske jag får en skymt av den inom kort. Tills dess blir det skål för dansen som jag har varit mycket orättvis mot på sistonde, och för vänner som bara finns.
Godnatt, vänner.
Im back on track
Idag var jag på DC.
Det blev inte särskilt mycket dans, dels på grund av min noja över att bli riktigt sjuk, och dels på grund av motivationen som gått och gömt sig. men det gör inget. För egentligen är jag en glad prick.
Det blir väl helt enkelt för besvärligt för mitt lilla huvud när jag sitter och analyserar alldeles för mycket, medans de andra dansar. Någon gång ska jag ta tag i det. Det har jag lovat mig själv och Manne. någon gång.
Igår sms:ade jag lite med Anna. Hon har det prima, men för att vara lite egoistisk, tycker jag att hon kan komma hem!!
Förresten blev vi fångade av någon från Non smoking generation idag. Hon ville ha med oss i en reklam. Gärna för mig egentligen - men uppgiften i filmen var att (...) röka (av någon konstig anledning) Så, det blev inget.
Peace, Im out!
man blir djup när man är sjuk och uttråkad
Jag har tänkt på en sak väldigt mycket.
Om jag dör. Typ nu.
Om jag hamnar i nån tragisk bilolycka, elelr i pricip vad som helst.
Jätte random och jätte plötsligt.
Då tänker jag på den där drömmen jag hade för någon månad sen. Att jag fick reda på att jag var väldigt sjuk, och skulle dö om bara några timmar. (Ja, jag vet att dethär låter väldigt väldigt väldigt konstigt. Men ärligt talat? Är det bara jag som tänker på det här?)
För den där drömmen jag hade måste ha betytt att jag måste uppskatta folk jag har omkring mig lite mer.
Nu tänker jag inte på ganska självklara personer som familjen (aaaalltid<3). Utan alla andra, lite mer oväntade.
Typ, Världens Bästa (behöver väl ingen direkt förklaring), Fia, alla danslärare (okej, finns väl egentligen bara en, högst två); Manne som har stått ut med mig sen 4 år - vad hade helgerna varit utan dansen? och så bör jag väl nämna Charlie bara för att hon är fett cool. Sen har jag väl ett fåtal lärare från grundskolan som peppade mig tills slutet av nian på lite olika sätt, och Biggan haha (emelie, kommer du ihåg henne?? Haha) .
Och nu har jag ju mina älskade smettor, också. Anna, Lisa, Matilda, Fanny, Rebecka, Yayya, carro - I could go on for days. Ni är alla stört bra! Inte trodde jag att skolan kunde vara rolig innan jag träffade er! och så Amanda, Nora, Nora, Unni och Josse som gör dansen bättre än bäst. <3
Nä. usch. nu måste jag vila.
(förlåt för ett mycket flumigt inlägg)
sportlov
Jaja. Hellre nu än om en vecka. För då är jag på väg till Paris vid den här tiden!
Åhh. jag som hade sett fram emot handboll på idrotten, och expo.
Jag borde kanske inte ha dansat ihjäl mig igårkväll på Afrostreet'en.
Men det är så svååårt att inte göra det! I love it!
Jag har sjuk tråkigt eftersom världen står stilla just nu. Och hungrig är jag också, men jag vågar inte ta risken att stappla ut i köket. Får vänta ett par timmar helt enkelt.
Im out.
(förresten. NU ÄR DET SPORTLOV! hejdå alla smettor!)
mood update
Och eftersom det bara inte får hända, stannade jag hemma från skolan.
Vill ju inte riskera Paris-resan, liksom.
Så nu ligger jag nerbäddad i sängen med bärbaradatorn och ska precis börja sortera lite i iTunes biblioteket. På tv går Ellen (...) Vad hon nu heter i efternamn-show. Inte för att jag ser vad det textas men..
Peace out
tripp till 90-talet
Idag är jag glad.
För det första var skoldagen överdrivet kort (mnen jag klagar inte!) och för det andra drog jag, fanny & Sofia till Enskedefältet för att väcka nostalgin till den gamla skolan. Mycket trevligt!
Här är mötet med gamla Karin:
"Men oh, dig känner jag ju igen."
- "Jaha, vilken tur."
"Men vad heter du nu då. Nu ska vi se. Din mamma har brunt kort hår, bruna ögon och är ungefär lika lång som du. Din pappa är flintskallig och din lillebror har ett hett temprament. Ni flyttade till Hökarängen andra terminen i sexan. Men vad heter du?
Hahahaha!
Ja, det var intressant minst sagt. Och på tiden dessutom.
Oh those days säger jag bara. Mellanstadiet for the win!
Allt är sig likt! (Våra gamla teckningar hänger kvar i trapphuset, tillochmed)
men, nu hnner jag inte skriva mer. dags att tagga till DC.
Peace, Im out!
musik
Lyssna och älska säger jag bara!
You know you're funkier than a mosquito's tweeter
Överskottsenegrin från skoldagens mycket långa håltimme fick jag användning av de fyra timmarna jag dansade nu på kvällen - och det kändes sjukt härligt. Första lektionen var det glest med folk på, så det blev jag, Blondie, golvet och en jäkla massa blåmärken. Men idag har jag gjort mig förtjänt av dem - för jag kämpade som en riktig oxe. Smärta i mitt hjärta, for sure. Sen blev det ännu mer dans, på nybörjar nivå, dock - och sen ytterligare en klass innan det var dags att dra sig hemåt.
Är lite förvånad övet att jag fortfarande sitter här framför datorn, utan att dö av trötthet. Natten var besvärlig, ska jag säga er. För det första låg jag i sängen i minst en timme utan att känna den minsta tyngd på ögonlocken. Tog ett par varv i lägenheten, drack lite mjölk (och gjorde sånt som man blev ombedd att göra när man inte kunde sova som liten- utan resultat) Förhoppningsvis somnade någongång mitt i natten. Någon djup sömn vart det inte, och när jag vaknade 04:00 var jag redo att stiga upp. Då kom paniken. Jag ska fördriva två timmar på bästa sätt innan väckarklockan ringer, då jag måste upp på riktigt. Låg väl vaken i nån timme igen, och vaknade sedan 06:00 av Rock Steady av Aretha Franklin, i varken behov av sömn eller känslan av att vara utvilad. knazzzzZZzZZ
Jaja, tomorrow it´s payback time, för då går jag minsann mellan 11.20 & 13.00. Det ni!
Peace, Im out!
noras birthday<3
Det får bli bilder, denhär gången.
Nä seriöst. min dator är otroligt seg, så nu orkar jag inta ladda upp fler. men vi säger såhär, träningsvärken jag har i handleden efter bowlingen påminner om hur jävla duktig jag var igår. mohaha.
Peace, nu ska jag plugga engelska.
Im up
klockan är 12.46 = jag har inget händelserikt att skriva om ännu, men jag kan ju alltid berätta om vad som händer ikväll - eller nej. En viss person kanske får för sig att gå in hä å läsa - så jag gör de imorgon.
Snart åker Anna till Thailand också.
(Påminner mig om Egypten resan 2006. Usch och fy. Hoppas hon får det tusen gånger bätrre än vad jag hade!) Well, Goodbye Anna aka Keso<3
14/2 och jag orkar inte komma på nån rubrik.
När jag 17.00 stänger in mig på DC är det storm men sol, och när jag 22.00 går därifrån är det ett vitt jävla snötäcke på marken! Ge upp, Gud. Du har straffat mig tillräckligt!
Och jag kom på migsjälv idag att gå mot rött, utan att en överväga att stanna. Och vet ni. När jag gör det, är det något som är fel. Jag kanske är lite stressad. - Eller bara ivrig att komma till dansen. Välj själv - I dunno.
Anyway. Skoldagen var mycket givande. Eller inte.
11.00 - kommer till skolan (försover mig till ljud-lektionen)
11.50 - och jag har självklart glömt bort att vi inte har någon svenska = nästa lektion är 14.00.
(fikar med mira, fanny, rebben och hanna i ett par timmar)
14.00 - Intar spanska-klassrummet, har lektion i ca 20 minuter eftersom läraren har ont i ryggen. - Åker hem.
Yeah.
Nu på kvällen blev det daa-daaa-daaa-daaans (tänk er lte som en triumf, eller vafan snackar jag om?) Afrostreet är the new THING. Efter locking såklart. Mycket finurligt sätt att fira alla stjärtars-dag på. Och förresten har jag värvat fanny och rebben till två lockingklasser på sportlovet. yeaaah!
men nu ska jag sova. För jag har text imorgon och jag älskar ju text liksom, och bara mmm- mys!
*Hostkackelhoooostgraaaölhoooosthoooost*
Förresten. varför vill inte mitt nya kompis-abonnemang leva?
Onsdag, hälften kvar
08:00 - 10:50 DET NI!
Trots den jävla äckelkylan (förlåt, jag brukar inte svära - eller jo men. ja, förlåt!) vid busskuren i morse och powerpoint-provet imorse (Alltså, vi må leva på 2000-talet, men att sitta vid datorn i en och en halv timme klockan 8 på morgonen är inte okej!) som spårade ganska mycket - så har dagen varit helt okej.
För solen skiner och jag sitter här och dampar av att jag inte ser vad som textas på tv, 1) på grund av min blindhet, 2) på grund av solen som skiner igenom persiennern som jag redan har dragit ner.
Men hursomhelst - det är kul, för jag det var längesedan jag gjorde det!
I och för sig vägrade tunnelbanan åka från mariatorget, eftersom det satt fast en annan liten tunnelbana i tunneln mot Slussen = Jag & Keso ger upp, och går. Men det vara bara myyysigt.
Den där Keso alltså. Trevlig prick! Och snart taggar hon gitten till Thailänd. (Och jag kommer inte ha något liv när hon inte är här, och bara gå och vänta på att hon kommer hem igen
- Eller ja, det står så i min kalender iaf.)
mm, nian var härliga tider. *hoooosthooosthooostattackgraaawlhooosthoooost*
Nu ska jag skriva lite - och sen ska jag nog träffa Amanda.
Pösshey.
bubbel
Ikväll vill jag vara fem år och få fina bamseplåster på varenda litet skrapsår. Och sen vill jag ha en mamma och en pappa som är glada - och inte skickar elaka meddelande till varadra via mig. (Ja så är det. och mina tanke bubblor får inte plats av allt skit som är ivägen, och jag ser verkligen ut som en fisk. Ja, en firre - med en sådär öppen mun.) Det är förstört! Allting är bara så långt borta som möjligt - och jag vill hinna ikapp, men mina skrapsår spricker upp till stora groteska köttsår av minsta motstånd.
Och så vill jag inte vara en sådan främling för min egen familj. I ett hem ska man mötas av glada-familjen. En såndär familj i amerikanska familjekomedier - där man löser problem tillsammans och drar på bilresa i hela landet och inte låter något hindra dom. Så vill jag ha det! (Eller. Glöm bilresan. jag hatar att åka bil mer än en halvtimme!)
Nä. Kvällen vart nog inte så bra. Om mamma ändå kunde fatta att hon är min bästa vän!!
Däremot gick dansen ganska okej. Altlså ja. Vi var ju i Solna och körde våran koreografi inför ett par svettiga basketspelare (som inte var så läckra som jag hoppats på) och en ointresserad publik.
Man glömmer verkligen allt när man dansar, och jag tackar världens bästa änner för att dom fick mig glad efter kaos hemma. Sen - någon gång i framtiden ska jag tacka alla andra i den här rättså spårade världen.
men inte nu. för nu ska jag sova.
Hoppas jag orkar ta mig upp ur sängen imorgon. just nu känns det rättså tveksamt.
Bye.
I hurt myself today, to see if I still feel, try to focus on the pain - the only thing that´s real.
Skridskoåkningen idag har lämnat sina avtryck.
Öronen är förfrysta - typ helt tjocka, som marsmallows.
och kinderna är röda och varma.
Fötterna ska vi inte tala om. Shit vad skämmigt om jag har träningsvärk imorgon.
Haha
Thats all I had to say. Peace out - igen!
We're caught in a trap!
Bloggis-Bloggis.
Idag var det idrottsdag på schemat, som för min del innebar lite skridskor i kungsan. Och det gick ju ... bra. Eller ja, om vi säger såhär - jag ramlade inte - ok?
Sen mötte jag Unni & Nora frö att fixa lite små saker innan vi drog hem till mig och bakade.
Jag säger det igen, people - Jag är sämst i köket. Så enkelt är det va, så jag hoppas inte lärarna har för höga förväntningar på mina (...) annorlunda chokladrutor. Kan ju låta avsändaren vara anonym, så att de inte vet vems betyg de ska sänka! Ho Ho.
Anyway. Sen drog jag till DC - och där hände det grejer kan man säga!!
Jag var borta i en minut för att fylla på vattenflaskan en meter ifrån där resten av gänget står och ser allmänt snygga ut. Och vad har hänt när jag kommer tillbaka? Jo, Nora har lovat Maria att vi ska uppträda på nån grej i solnahallen - IMORGON!
Och nu ska jag berätta varför detta är en mycket dålig idé.
1) Jag är ganska opepp på locking förtillfället - så man kan ju bara hoppas på att morgondagen motiverar mig lite.
2) Det är imorgon, liksom - och senaste vi var och repade våran koreografi var på jullovet = för sisådär 5 veckor sedan.
-Men jag tänker inte banga ur. För så gör man bara inte! Äh, får ta det som det kommer helt enkelt.
Imorgon är det skola mellan 11.20 och 14.40 (Jävla psykologi. jag som trodde att vi skulle sluta efter texten!!!) Grrh!
Men - man tackar gud för sovmorgonen! Yeah.
Tjafan - nu ska jag fixa lite musik och bädda ner mig med en bok.
All my life I've been waiting for you to bring a fairytale my way
Det har rullat på väldigt bra på sistonde. Skolan är inte alls lika tung, nu när dels "alla" prov är över (äh, dom ploppar upp oväntat lite när lärarna känner för det) och så känns det bättre i klassen också - så när jag väl orkat vakna 06:00 och satt mig på bussen leker livet. På måndag blir det somsagt skridskor/promenad beroende på om vädergudarna är på våran sida eller inte, på tisdag är det skola mellan 11.20 och 12.40 (?), Onsdag mellan 08.00 och 12.20 och sen somvanligt resten av veckan. yeah yeah!
Dansen är lite som en inside-bergochdalbana, och just nu har jag nog inte så mycket att göra åt saken. Har pausat sedan i torsdags men går nog nån klass för Maggie imorgon - får se hur det blir.
Jag vill bara utvecklas. Kanske åka till Paris och bara dansa i flera månader, och sen mot N.Y och ta en massa workshops för legenderna. Det är som om jag inte kommer längre och det stör mig - när alla andra alltid lyckas prestera snäppet bättre. (Jag har nog alltid varit en såndär som jämför sig med alla andra och bara ser det dåliga i sig själv. vad kallas det? dåligt självförtroende? kanske)
Tänk om man bara kunde få en massa kritik, bra som dålig, att ta till sig och arbeta med tills det sitter. Inte förrens det händer tänker jag släppa tanken av att min utveckling inom dansen står stilla.
Men egentligen. Vem har sagt att allt ska sitta som tuggummi i håret bara för att jag har lockat i fyra år? Visst, det låter mycket, men sanningen är att jag ogillar grejen med att räkna antalet terminer. Det är ju ändå timmarna och intensiviteten (finns det något som heter så?) som räknas. Ja, om jag får välja själv har jag dansat i ett år.
Anyway. Och så är det mest bilder från gårdagens (eller ja, dagens) händelse som sitter fastklistrade på min näthinna förtillfället. Ni kommer nog aldrig riktigt förstå känslan, för det är jag och Jossan som är the real deal, när det gäller nostalgi, minnen och get your fat ass out of that chair and do something -kupper.
Ända sedan jag kom hem den 5 Augusti förra året började vi planera årets comeback som praktikanter, och med ledarnas ord i bagaget trodde vi verkligen att det skulle bli av - tills backis lades ner. Där dog drömmar som vi gått och väntat på att få uppfylla i flera månader, men så idag fick vi upp hoppet på riktigt igen.
Det kanske blir något utav saken iallafall - om så på en annan gård (det kommer aldrig bli likadant!!!) - men med nästan samma människor.
Förstår ni min lycka? Nej, jag trodde väl inte det heller..
Att en person kan göra så mycket för en prick som jag. Visst är rulltrappe-dagarna väldigt bra alla sega morgonar & visst får det mig att orka fortsätta, men dagen var lycka i allra högsta grad. Ingenting att jämföra orginalhändelserna från i somras med, men fortfarande någor att skryta om. Det var jag, Världens Bästa och en burk med pärlor. Och känner ni mig så vet ni! (Säg inte emot mig nu! Försök inte ens få mig att bli en såndär tråkig tonåring som lever för partyhelger med alldeles för lite sömn och McDonalds 04:00. Det här med pärlor definerar min kärlek till Backis lika mycket som McDonalds definerar eran förkärlek till partyhelger. ok?)
Vi hade det så otroligt mysigt jag och Jossan, tillsammans med Världens bästa och en massa kids. (Lite komiskt att ungarna där trodde att jag och Josenice var ledare, och frågade om allt från servetter att torka fingrarna på, till att knyta halsband och klippa papper. Men de andra blev impade av våra prakatikant skills - vilket bara är bra för våran del!) Dessutom hade vi ett långt samtal med en trevlarns ledare från Strand/Strandhem, som berättade om våran eventuella praktikkarriär och att vi var välkomna till dom. Yeah.
Backis är kärlek, och är inte kärlek underbart härligt, vänner?
Förutom dethär går jag förväntansfullt runt och väntar på Paris resan. Nu är det inte långt kvar, gott folk!
...Och så är Comviq Kompis abonnemanget snart fixat = dags att slå en pling, va va. Nu är jag billig. Eller ja - att ringa till alltså. ho ho.
Nä people - nu tror jag att John Blund kommer och hämtar mig vilken sekund som helst. God natt!
9 februari = yeah yeah wow wow
Nä, nu ska jag dra å käka lite piZzooRr. Peace out!
fredagsunderhållning en lördag som denna
(ta det inte så seriöst)
"Vi skrattade sådär mycket att magen knöt sig, och tårarna rann - lika mycket som de gör när man promenarar i motvind, som är sådär lite pinsamt när man möter en främling i motsatt riktning. Det var då man skulle ha ett rosa-prickigt paraply att gömma sig bakom
Benen vek sig och vi bokstavligt talat föll ihop på det blågrå platsmatte-golvet och hyperventilerade för att få ens en liten dos luft för att överleva. Du lät som ett ånglok, redo att lämna perrongen - och jag lät som den där sista passageraren som i sista stund flåsade ikapp tåget, som alla andra suckade över en sista gång innan lokföraren ropade att det var dags för avgång.
Skratten ekade i takt med magen som kurrade i väntan på lunchen som vi febrilt gått och väntat på sedan frukosten var uppäten och undanplockad. Kalaspuffar hade alltid varit det bästa att starta dagen med tyckte du, och jag kunde inget annat än hålla med. 'Kalas-' är lätt att välja framför 'råg-' eller 'havre-'.
Och hur vi sedan tappert höll minen och försökte att inte störa de förbipasserande porslinsdockorna som såg ut att kunna spricka vilken sekund som helst av det oväsen vi medförde i den långa korridoren där lycka var att hitta ett blankt papper bland högar av oreda.
Där det gällde att inte sticka ut för att anses som galen och smått felplacerad. Att skratta var synonom till att sticka ut, och det gjorde vi så jävla bra, du & jag.
Vi var nog lycka i allra högsta grad."
Im on my way
Imorgon blir det fika med Jossan frö att bringa back nostagin (som ändå alltid finns här) och sen ska vi hälsa på kollofolk. det blir supernice.
Ingen dans i helgen. Benhinneinflammationen har blivit värre - så jag ska chilla ett tag. Dock var Charlies lektion helt brutal! Fan vad kul det kan bli ibland!
På måndag är smettor lediga = Yeah yeah, wow wow.
Tänkte lägga upop lite pics, men det hinner jag inte. för snart går bussen.
Ha en treevlig helg, people.
Im ouuut
förresten anna,
muskelknuttar i axlarna var det va? ho ho
och för er som inte fattar någonting. De senaste dagarna har jag klagat ruskigt mycket på ett par muskelknuttar, som har bosatt sig i mina axlar/nacke, och som vägrar försvinna.
Nej. Im out, peace!
photoshop är ännu en passion jag har
när hösten kommer och tiden gått för fört, när allt känns på rutin och redan gjort
Jamen, denna eftermiddag/kväll har jag ändå hunnit med en del grejer, så jag ska inte klaga.
1) Segat framför datorn (och det var längesedan måste jag nog säga.) Och med det menar jag minst två timmar. Yeah.
2) Möblerat om i rummet. (ohyes. Nu är skrivbordet tillbaka eftersom jag fick världens ryck när jag inte hade någonstans att sitta med mitt kära spanska-pluggande.)
3) Och så spanskan också. Det är lugna puckar inför provet imorn.
4) Sen har jag fixat upp en ny video på Youtube också. You better check it out!
5) Sen har jag fått hit alla bilder från datorn hos pappa (vilket omfattar fem cd:er från 2004-2007) Så nu är jag glad och lagom sysselsatt. Därför bör ni förvänta er fräna bilder från back in tha days. Men inte nu. För nu ska jag plugga Spanska med Emelie på msn.
hjelp
Det är väl Tele2/Comviq kompis alla andra i hela världen utom jag har?
Och då ringer man gratis till varandra va?
HATA TELIA SÄGER JAG BARA: NO MOOORE!
datakunzzZZzZZZZZzkap
Varför i helvete tvingade jag upp migsjälv 06:00 för att gå på en datalektion som för min del innebär att kolla internet? Powerpoint my assszZzzz.
Jag är redan klar,
Har kollat alla bildagböcker,
kollat facebook
& nu återstår myspace.
Que pasa, sen då?
Har fett ont i huvudet också. Måste fan ta och fixa ett par brillor snart, så att jag kan se igen. '
Och mer då?
Idag är det muntlig redovisning på svenskan, och jag har inte läst ut boken än. (visst det är andra gången jag läser den men ändå.) Oh, det kan jag ju göra nu.
Och sen ska jag plugga spanska i kväll.
Nje, det blir ingen dans idag.
I better get back to "wööörk"
Peace out.
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt, men nu möter jag alla ord som jag har sagt
Blogg, blogg! Allt känns så ytligt nu för tiden. Jag klarar mig igenom långa skoldagar (som idag innehöll en semla) och mår prima när jag "skuttar" upp för mördarbacken. Sen börjar jag tänka, och tro att jag bara lurat migsjälv att jag är en glad prick för tillfället. Det blir så fel! Och jag orkar inte.
Sen blir jag glad igen lagom till träningen, och är peppad som aldrig förr - och så efter en halvtimme dör allt igen. Tycker att jag borde utvecklas mer än vad jag gör ( = ingenting? ) Och bli arg när alla utom jag (?) får personlig kritik. Jag vill också, hallå?! Antingen är jag bäst och att jag inte kan komma längre (men seriöst. knappast kompisar!) Eller så är jag ett hopplöst fall (vafaaan!).
Sen blir det stress och panik när jag inte orkar plugga, och skjuter upp det så mycket det går.
Jag är fan är värd ett fett lov!
Anyway. Har kommit fram till att ta en liten paus från dansandet. - Det kommer fömodligen bara hålla i en dag eftersom det är wacking med Charlie på torsdag, men wish me luck, för all del.
Benhinnan är cp nu igen/fortfarande. Och jag har slut på lösningar. Har köpt nya skor och slutat hoppa/Hype. Kom igen Gud. Varför straffa mig? Låt mig leva eller låt mig dö.
Nä nu borde jag läsa de sista 50 sidorna i Den besynnerliga händelse med hunden om natten, som ska redovisas muntligt imorgon.
Ain´t no way that this is ending now
Idag blev det mycket dans, precis som förra måndagen, och alla andra måndagar. Shit vad jag tänker annorlunda nu, jämfört med förra veckan. Tävlingen var verkligen ingen dålig idé. (Väntar ni på klipp, för ni göra det ett tag. Man fick tyvärr inte filma, men kirrar jag en dvd har ni första tjing)
Okej dagen då: Först av allt träffar jag världens bästa och blir sådär glad som man bara kan bli när sånt händer. Sen är det matte och jag leker snille bland trianglar och gradskivor. Hejdå bajs-ekvationer, vill ni ta livet av mig ses vi i B-kursen! Engelskan är precis som den alltid är. SJUKT ONÖDIG. Seriöst. Vad har jag egentligen
Dans är det bästa som finns!
Nä, nu orkar jag inte blogga tror jag. gonatt<3
Lars Winnerbäck
Aja. Tänkte bara berätta en sak.. Jag såg Lasse igår! Hade nog egentligen velat ropa till honom att han är bäst ui världen och att hans musik har räddat mig alldeles för många gånger. Men, sånt gör man väl ändå bara i amerikanska sen levde de lyckliga i alla sina dar-filmer. Så det fick bli en glad jag som trippade över övergångsstället vi dmedis, med hans musik i hörlurarna. YEAH!
Elegi
Pösshey
hon gjorde aldrig något som inte terminator skulle göra
Till finalen kom Manne och Wiliam där de mötte Oskar och Charlie som tog hem hela skiten. Nu ska jag inte säga att jag tycker att det var fel par som vann, för deras stilar inom lockingen kan inte bli mer olika. Men att jag hejade mer på Manne är väl ganska sjävklart, eftersom det det är han som har lärt mig det jag kan under fyra år. Aye.
Nu är jag pepp på nästa tävling. Men först ska jag lägga in bilder och sen sova..
Locking finalen;
JAG ÄÄÄÄÄLSKAR FAN ATT DANSA!!!!!!!! god natt
